Gott nytt år, Sony BMG!
Tänk om all musik var gratis: visst vore det härligt!
De som tycker att man gratis ska få ta del av upphovsrättsskyddat material tänker dock dessvärre inte längre än näsan räcker. Får upphovsmännen inte betalt så har de snart inte råd att skapa någonting längre. Eller att spela in sina skapelser, och då står vi där med vårt bredband.
Att fildelning möjligen är bra för upphovsrättsinnehavarna är en trivsam tanke för oss som vill ta del av deras skapelser utan att betala, men den teorin återstår att bevisa.
Liksom det i huvudsak återstår för den osedvanligt korkade underhållningsindustrin att hitta modeller som gör att vi konsumenter kan och vill betala för oss. I stället är det kortsynthet och dumhet som regerar. Och kriminalitet:
Senast var det skivbolaget Sony BMG som fick skämmas, sedan de försett sina CD-skivor med ett kopieringsskydd som förstörde kundernas datorer. Dessutom visade det sig att kopieringgsskyddet innehöll piratkopierad kod.
Så kan det gå.
Men det var inte första gången Sony bar sig illa åt. I juli 2005 kunde man läsa om att samma skivbolag dömts till 78 miljoner i böter, sedan företaget systematiskt mutat anställda på amerikanska radiokanaler att spela dess artister. Enligt förundersökningen gav bolaget bort plasma-tv:s, datorer, digitalkameror och kontanter till radio-dj:s för att spela "rätt" skivor. I skivbolagets interna PM framträder en bild av metodiska inköp av radiotid enligt standardiserade tariffer. 63 spelningar av J-Lo i amerikansk radio kostar tydligen 3.600 dollar, medan 250 spelningar av gitarrpojkbandet Good Charlotte går på 17 000 dollar.
Även Sony i Frankrike har fått dyrbart smäll på fingrarna. I december 2005 berättade tidningarna att myndigheterna där dömt Sony att betala motsvarande 150 miljoner kronor i böter. Brottet? Att tillsammans med Philips och Matsushita ha pressat återförsäljarna att hålla priserna på deras produkter uppe.
Aja-baja!
Ännu roligare blir den här karusellen om man går bakåt i tiden. 1975 stämdes en stor elektroniktillverkare av filmindustrin, som ansåg att deras videobandspelare uppmuntrade till piratkopiering. Nio år senare meddelade USA:s högsta domstol att konsumenternas fördelar av ny teknologi var viktigare än de eventuella riskerna för piratkopiering.
Elektroniktillverkaren hette Sony!
De som tycker att man gratis ska få ta del av upphovsrättsskyddat material tänker dock dessvärre inte längre än näsan räcker. Får upphovsmännen inte betalt så har de snart inte råd att skapa någonting längre. Eller att spela in sina skapelser, och då står vi där med vårt bredband.
Att fildelning möjligen är bra för upphovsrättsinnehavarna är en trivsam tanke för oss som vill ta del av deras skapelser utan att betala, men den teorin återstår att bevisa.
Liksom det i huvudsak återstår för den osedvanligt korkade underhållningsindustrin att hitta modeller som gör att vi konsumenter kan och vill betala för oss. I stället är det kortsynthet och dumhet som regerar. Och kriminalitet:
Senast var det skivbolaget Sony BMG som fick skämmas, sedan de försett sina CD-skivor med ett kopieringsskydd som förstörde kundernas datorer. Dessutom visade det sig att kopieringgsskyddet innehöll piratkopierad kod.
Så kan det gå.
Men det var inte första gången Sony bar sig illa åt. I juli 2005 kunde man läsa om att samma skivbolag dömts till 78 miljoner i böter, sedan företaget systematiskt mutat anställda på amerikanska radiokanaler att spela dess artister. Enligt förundersökningen gav bolaget bort plasma-tv:s, datorer, digitalkameror och kontanter till radio-dj:s för att spela "rätt" skivor. I skivbolagets interna PM framträder en bild av metodiska inköp av radiotid enligt standardiserade tariffer. 63 spelningar av J-Lo i amerikansk radio kostar tydligen 3.600 dollar, medan 250 spelningar av gitarrpojkbandet Good Charlotte går på 17 000 dollar.
Även Sony i Frankrike har fått dyrbart smäll på fingrarna. I december 2005 berättade tidningarna att myndigheterna där dömt Sony att betala motsvarande 150 miljoner kronor i böter. Brottet? Att tillsammans med Philips och Matsushita ha pressat återförsäljarna att hålla priserna på deras produkter uppe.
Aja-baja!
Ännu roligare blir den här karusellen om man går bakåt i tiden. 1975 stämdes en stor elektroniktillverkare av filmindustrin, som ansåg att deras videobandspelare uppmuntrade till piratkopiering. Nio år senare meddelade USA:s högsta domstol att konsumenternas fördelar av ny teknologi var viktigare än de eventuella riskerna för piratkopiering.
Elektroniktillverkaren hette Sony!
Kommentarer
Trackback