Årets julkåseri. Varning för rödkål
På gamla dar har Skrivkramp gått och blivit anhängare av julen och dess traditioner. Knäck, pepparkakor, julgran, glögg, julklappar och tomtar i alla hörn hör nu till lägsta godtagbara standard i det skrivkrampska hushållet.
Annat var det förr i tiden.
Då, när Skrivkramp var en ung slyngel, var jultraditionerna ett ok och ett gissel, som helst skulle bekämpas ned till sista sillsallaten. Skrivkramp hade nämligen alltid, instinktivt, hatat allt vad dans kring granen, prinskorvar, lutfiskar och julskinkor heter.
Med rödkålen förhöll det sig lite annorlunda. Han åt den aldrig, men log ändå ständigt varje gång den kom på tal. Kanske var det åt minnet av hur hans mor en gång i hans spädaste barndom innoverade tillagningen av denna doftande maträtt.
Alla vet ju att rödkål luktar apa. Somliga, exempelvis Skrivkramps ömma moder, höll med om detta men påstod ändå att det smakade gott.
Det må vara hur som helst med den saken. När Skrivkramp var en liten, liten gosse hade hans mor i alla fall bestämt sig för att bespara tjocka släkten obehaget av ångorna från tillagningen, och likafullt servera den åtråvärda kålen till skinkan. Man satt som bäst och avnjöt sillsallat, löksill och sju sorters knäckebröd när en Scudrobot detonerade i köket.
Skrivkramps mor for upp som stungen av ett bi samtidigt som ytterligare en detonation förintade det som eventuellt var kvar av köksinredningen. Alla goda ting är som bekant tre och innan hon hunnit halvvägs till köket fullbordades förödelsen med en tredje smäll.
När julmiddagssällskapet så småningom kravlat sig ut från den relativa säkerheten under middagsbordet och försiktigt närmade sig nedslagsplatsen, kunde de studera hur vackert mors bleka kinder stod sig mot de mörkröda köksväggarna, där rödkålen sakta rann utmed tapeterna.
Sedan såg de inte mycket av henne under resten av julen. Hon var så att säga upptagen med annat.
Den idé som Skrivkramps mor både kläckt och genomfört gick nämligen ut på att värma den konserverade rödkålen i sina burkar.
Oöppnade.
I ugnen.
Men när rödkålen blir varm utvidgas den och är burken inte öppen så öppnar den sig själv. Och mor hade satt in tre burkar i ugnen.
Annat var det förr i tiden.
Då, när Skrivkramp var en ung slyngel, var jultraditionerna ett ok och ett gissel, som helst skulle bekämpas ned till sista sillsallaten. Skrivkramp hade nämligen alltid, instinktivt, hatat allt vad dans kring granen, prinskorvar, lutfiskar och julskinkor heter.
Med rödkålen förhöll det sig lite annorlunda. Han åt den aldrig, men log ändå ständigt varje gång den kom på tal. Kanske var det åt minnet av hur hans mor en gång i hans spädaste barndom innoverade tillagningen av denna doftande maträtt.
Alla vet ju att rödkål luktar apa. Somliga, exempelvis Skrivkramps ömma moder, höll med om detta men påstod ändå att det smakade gott.
Det må vara hur som helst med den saken. När Skrivkramp var en liten, liten gosse hade hans mor i alla fall bestämt sig för att bespara tjocka släkten obehaget av ångorna från tillagningen, och likafullt servera den åtråvärda kålen till skinkan. Man satt som bäst och avnjöt sillsallat, löksill och sju sorters knäckebröd när en Scudrobot detonerade i köket.
Skrivkramps mor for upp som stungen av ett bi samtidigt som ytterligare en detonation förintade det som eventuellt var kvar av köksinredningen. Alla goda ting är som bekant tre och innan hon hunnit halvvägs till köket fullbordades förödelsen med en tredje smäll.
När julmiddagssällskapet så småningom kravlat sig ut från den relativa säkerheten under middagsbordet och försiktigt närmade sig nedslagsplatsen, kunde de studera hur vackert mors bleka kinder stod sig mot de mörkröda köksväggarna, där rödkålen sakta rann utmed tapeterna.
Sedan såg de inte mycket av henne under resten av julen. Hon var så att säga upptagen med annat.
Den idé som Skrivkramps mor både kläckt och genomfört gick nämligen ut på att värma den konserverade rödkålen i sina burkar.
Oöppnade.
I ugnen.
Men när rödkålen blir varm utvidgas den och är burken inte öppen så öppnar den sig själv. Och mor hade satt in tre burkar i ugnen.
Kommentarer
Postat av: Pe
hmm, okej :)
Trackback