"Svenskt språkbruk": en riktig skitbok!

Hallå, hallå! Intresseklubben: är ni där? Bra, då kör vi:

Ursäkta mig, kära Norstedts, men är inte ”Svenskt språkbruk” den näst mest värdelösa språkbok som någonsin publicerats? (Den mest värdelösa är föregångaren ”Svensk handordbok”.)

Som professionell skribent hamnar man ofta i valsituationer: ”är detta rätt ord i den här situationen?”, ”är detta rätt sätt att hantera det här ordet?”, ”vilken preposition hör till det här uttrycket?” osv. Alla dessa val och nyanser är en av förklaringarna till att vi skrivarnördar är så fascinerade av våra jobb – och emellanåt så frustrerade. Då (och när man behöver bevisa för tvivlarna att man hade rätt från början) är det skönt att ha ordböcker och språkliga handböcker att luta sig emot. Och Svenska språknämndens gratisrådgivning på telefon 08- 442 42 10 vardagar mellan  9 och 12, fast nu har de bytt namn till någonting som det kommer att ta oss bakåtsträvare år att lära oss.

Hursomhelst, nu var det ”Svenskt språkbruk” som skulle förtalas. För när SAOL inte räcker till, och NE:s ordbok inte gör det heller, då tar jag fram den här tegelstenen ur hyllan. Men tror ni att jag får någon hjälp? Ha! Jag begriper inte hur man kan samla så mycket värdelöst vetande och så många självklarheter i en så tjock (mer än 1.400 sidor) bok, utan att lyckas knäcka någon av de nötter som plågar oss vanliga, hederliga yrkesskribenter. Det är banne mig imponerande.

Senast ville jag veta någonting om det åldriga uttrycket ”timade”. Är det ett verb? är det ett substantiv? är det ett flygplan? går det att böja? går det att slå knut på?

Och vad svarar ”Svenskt språkbruk” då, tror ni? Jo: ”tima, se tajma”. Men det är, som fransosen säger, an entirely different ballgame.

Fotnot: nu kom jag till jobbet, fick tillgång till den ljuvliga NE på nätet och fick veta följande:

tima:
ti`ma, verb ~de ~t
ORDLED: tim-ar
SUBST.: timande
• ske [åld. el. skämts.]: allt vad som ~t i riket; deras nyligen ~de inflyttning
KONSTR.: ~ ADVL
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. tima 'hända; vara att vänta'; bildat till time 'tid; timme'; jfr timme, lagtima, urtima


PS: vad jag egentligen ville veta var huruvuda detta ord går att använda i presens; som i bloggposten nedan. Men det kändes skönt renande att få skriva av mig om ”Svenskt språkbruk” också. Den förtjänar allt pisk ni kan ge den för sin oförmåga att hjälpa oss genom språkets moras. (Se där, ytterligare ett ljuvligt ord, som skitboken naturligtvis inte heller tycker att vi behöver någon hjälp med.)


Kommentarer
Postat av: Lotten Bergman

"... vad som sig timat haver ..." brukar jag häva ur mig utan att fundera vidare.

Nu måste jag verkligen fundera. Och slå upp. Fast jag brukar inte bli sådär rasande på Svenskt Språkbruk som du. (Igår fick jag dock mejl från en vansinnigt ilsken en som ville veta hur det kom sig att SAOL inte hade kommit fram till Ö än.)

Postat av: Erik J.

Nja, det enda rasande i sammanhanget är det bottenlösa slösandet med resurser på saker som vi i allmänhet redan vet, och bristen på utredningar av det där som vi inte vet.

Du vet, när man samtalar med begåvade människor, känner man sig ofta oväntat begåvad själv. Även om det är ren inbillning så känns det himla bra så länge det varar. En bok med sådan effekt önskar jag mig - i stället för "Svenskt språkbruk".

Och så hoppas jag att det var SAOB:s brist på lyckligt slut den arge var arg på (inte SAOL:s), samtidigt som jag undrar över hur han kom fram till att det var ditt fel?

2006-10-19 @ 15:21:53
URL: http://original.blogg.se
Postat av: Lotten Bergman

Han var arg på SAOL. För att han trodde att det var SAOL han hade slagit upp en massa ord i. Jag svarade förstås med en historisk avhandling i ämnet SAOB.

Det är klart att det är mitt fel att arbetet med SAOB går så ... lugnt tillväga. Jag är ju en hemsk språkpolis!

2006-10-19 @ 15:34:15
URL: http://www.lotten.se
Postat av: Mattias

Svenskt språkbruk kapades jämsmed fotknölarna av en av SAOB:s huvudredaktörer i ett nyligt nummer av Språk och stil - så du är i gott sällskap när du kritiserar den. Jag tycker dock att den har hjälpt mig i mitt arbete som talskrivare. Emellertid ger den knappast snabba, klara svar. Frågan är vilka de riktar sig till med Svenskt språkbruk? Språknördar som vill botanisera fritt på fritiden, eller jäktade journalister o. dyl.?

2006-10-20 @ 14:30:14
Postat av: Erik J.

Mattias: fritt betande språknördar är nog inte så himla vanliga (vilket man kanske ska vara tacksam för). Och alla skulle vi ju behöva en bok som faktiskt var till hjälp, ellr hur?

2006-10-22 @ 15:05:37
URL: http://original.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback