SKRIVKRAMP

Mina föräldrar var lärare. I svenska och historia, närmare bestämt, och givetvis är grammatik och historiska årtal det värsta jag vet. Trots grammatikfrossan är det dock som professionell skribent jag har försörjt mig de senaste 20 åren, drygt. Och ska man skriva gäller det ju att ha koll på vad det heter, hur det ska uttryckas. Det går hur bra som helst om man har lite musiköra, det är helt enkelt bara att lyssna till hur det låter.

För mina gelikar skulle här följa ”Eriks grammatikalternativ”, en lista över hur man känner igen de där läskiga grammatiktermerna utan att behöva lära sig dem. Det blev en väldigt kort lärobok:

• verb: saker som går att göra, att-ord (att gå, att stå, att lägga sig och att stiga upp igen)
• substantiv: saker som går att räkna, en- och ett-ord: (ett hus, en säng, en kvinna, en man, ett barn. Eller kanske rent av ett substantiv, ju)
• adjektiv: saker som man är (gul, ful, trött, vaken osv.)
• adverb: hur man gör sakerna (bra, dåligt, snabbt, skickligt, högt osv).

Så därför lägger jag ned och återgår till … den klassiska fulgrammatiken:

• Substantiv är ord som du kan sätta "fan" eller "jävel" efter, till exempel gubbjävel, hammarjävel och klockfan.
• Verb är ord som du kan sätta "utav helvete" efter, till exempel springer utav helvete och har sovit utav helvete.
• Adjektiv är ord som du kan sätta "skit" före, till exempel skitbra, skitsnygg, och skitsnabb.
• Adverb är ord som du kan sätta "förbannat alltså" runt, till exempel springer förbannat snabbt alltså, åt förbannat mycket alltså och har sovit förbannat länge alltså.

Så nu är det skitenkelt för ungjävlarna att lära sig grammatik utav bara helvete!

Note to self: vem har sagt att det ska vara enkelt? Är till exempel skitenkelt ett adjektiv eller ett adverb? Fast å andra sidan kan man skita i det också.