Det finns ingen rättvisa (eller gör det kanske det, trots allt?)

Under min tid som popskribent på tidningen Arbetet körde vi popbandstävlingar flera år i rad. Under ett halvår recenserade vi demos och utsåg sedan en vinnare i månaden, som till slut gjorde upp i en live-final i samband med skolavslutningen. Det var fantastiskt kul och bland alla amatörer flöt det snart upp en handfull musikanter med förutsättningar att verkligen bli någonting.

Fast det jag minns allra bäst var den skriande bristen på riktigt bra sångare och riktigt bra trummisar. Det mesta andra levererade kommunala musikskolan, eller vem det nu var, i parti och minut. Men drivna sångare och trummisar var en bristvara ? kanske för att dåliga sångare och trummisar hörs så mycket ?

Jag tänkte på det där i går kväll, när jag var på företagsrock på The Tivoli i Helsingborg (underbar lokal, för övrigt, ge den gärna en chans nästa gång din favoritartist är på turné). Tre band tävlade och vi fick möta två exceptionellt duktiga sångare.

Förste man ut var sångaren, basisten och ledaren för YIT, ett band som spelar hård rock på det där 70-talsviset, dvs. med fötterna i bluesen och melodierna vid ratten. Bandet var duktigt, trummisen klart lyckad, men det som verkligen gjorde det här gänget anmärkningsvärt var sångaren. Kraftfull, tonsäker och rockig på en gång. Aningen bättre än Bryan Adams, och tror du att jag överdriver så beror det bara på att du inte var där.

Ändå hamnade Lasse i bakvatten när The Statesmen gick upp på scenen en stund senare. Trots stilsäkra kläder i svart och vitt var de inte mycket att se på (det visuella påminde mer om ett gäng revisorer eller ?lawyers in love?!), men när sångaren Anders öppnade med ?Unchain my heart? stannade tiden.

Jag har aldrig hört en vit man sjunga soul på det viset ? och sällan har väl en jury haft så lätt att dela ut ett pris för bästa sång. Bortsett från en okänslig överkörning av soulballaden ?Mr. Pityful? levererade bandet en ljuvlig uppvisning.

Slutligen var det plats på scen för kvällens tredje akt, som fick finna sig i att bli utskåpad, inte minst eftersom konkurrenterna var individuellt bättre på varje position. Stilpoäng dock till den sexiga saxofonisten som vällustigt tog för sig av platsen på scenen.

Hur det gick? Ja, de två första banden slogs sida vid sida medan jurypoängen delades ut och YIT vann med en enda futtig poäng över The Statesmen. Jag håller inte med juryn, men det var en ärlig kamp mellan två band som båda håller professionell nivå. Det tredje bandet fick de smulor som blev över när poängen delades ut.

Ända tills publiken fick säga sitt. Och den kunde lika gärna ha poströstat, eftersom det inte var talang eller prestation som belönades här. Nej, eftersom det tredje bandet kom från det största företaget och hade flest supportrar på plats, så vann det tredje bandet publikens omröstning med jordskredssiffror ? och det tredje bandet gick vidare till semifinalen tillsammans med YIT.

Jag har förgäves försökt komma på en liknelse som skulle kunna beskriva det som hände, men det går inte utan att vara elak mot antingen det tredje bandet eller dem man skulle kunna likna dem vid, eller båda. Så jag avstår. Det tycker jag också att det tredje bandet skulle göra, dvs. avstå från sin plats i semifinalen till förmån för The Statesmen. Trean förtjänar den inte, och är de inte fullständigt tondöva så vet de det själva också.

The Statesmen däremot, skulle jag gärna betala för att få höra igen.

Fotnot: nej, jag har ingen anknytning till The Statesmen (däremot till det tredje bandet!).

Presstopp: på tävlingens hemsida ser jag nu att tävlingsledningen medvetet valt att räkna fel. Det officiella resultatet säger nu att YIT och The Statesmen fick lika många poäng, och att de därmed får dela på förstaplatsen och att båda går vidare. Därmed är faktiskt någon form av rättvisa skipad - även om det krävdes en poängräknare med mattebegåvning i klass med min egen för att komma dit!

Andra bloggar om:
, , ,

Kommentarer
Postat av: Micke

Åfan - var du popskribent på Arbetet? Känner i så fall din efterträdare Jörgen Olsson litegrann, han brukade hylla våra demos och senare skivor... Bara apropå dåliga trummisar... Jörgen alltså...

2007-03-23 @ 20:44:57
Postat av: SKRIVKRAMP

;-)

Postat av: Marcus Friberg

The Tivoli är en underbar klubb: både för fest och konsert.

2007-03-24 @ 21:15:18
URL: http://blogg.aftonbladet.se/10226
Postat av: Matte

Jag deltog själv nyligen i en sådan tävling, och vi fick stryk av bandet med flest anhängare på plats trots att vi (jag är inte opartisk här men ändå) blåste dom av scenen. Men man kan inte bli sur för sånt, själva tävlingen kändes faktiskt sekundär för oss som lirade.

2007-03-27 @ 10:29:34
URL: http://mattematarmonster.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback