På armlängds avstånd från godiset
De automatiska dörrarna till ICA-butiken hade varit dåliga en längre tid. I går hade jag bestämt träff med en kompis alldeles i närheten och vi träffades vid cykelstället utanför. I ögonvrån såg jag en liten kille som försökte komma in. Han hoppade och viftade med armarna, men dörrarna öppnades inte. Efter en stund fick han syn på en pall som stod utanför butiken, bar bort den till dörrarna och försökte därifrån påverka fotocellen som styr dörrarna.
Till slut tyckte jag synd om grabben och gick bort till honom där han stod och hoppade. Det behövdes bara en viftning i vuxenhöjd för att dörrarna skulle glida upp och med ett glatt leende smet han in i affären och lämnade pallen utanför.
Jag vände och gick tillbaka till cykeln, men hann inte ens halvvägs innan killen kom utrusande igen.
"Fan!", skrek han. "Jag glömde pengarna."
(Tack till P.J.)
Till slut tyckte jag synd om grabben och gick bort till honom där han stod och hoppade. Det behövdes bara en viftning i vuxenhöjd för att dörrarna skulle glida upp och med ett glatt leende smet han in i affären och lämnade pallen utanför.
Jag vände och gick tillbaka till cykeln, men hann inte ens halvvägs innan killen kom utrusande igen.
"Fan!", skrek han. "Jag glömde pengarna."
(Tack till P.J.)
Kommentarer
Trackback