Nästan sant om internetdating

Får det lov att vara lite lustläsning? På skrivarnätverket Nafs hemsida finns just nu en av mina senaste noveller, som naturligtvis rekommenderas. Ämnet? Kärleken, så klart. Arenan? Mitt hjärta (och hela vida webben). Om det är sant? Tja, så här sa den kanadensiske författaren Robertson Davies:

”Att fråga en seriös författare om hans verk är självbiografiska är som att fråga en spindel var den köper sin tråd.
    Spindeln får sin tråd ur sitt inre, och det är precis därifrån författare hämtar sitt stoff och därför är i grunden  allt som författaren skriver självbiografiskt.”


"Svenskt språkbruk": en riktig skitbok!

Hallå, hallå! Intresseklubben: är ni där? Bra, då kör vi:

Ursäkta mig, kära Norstedts, men är inte ”Svenskt språkbruk” den näst mest värdelösa språkbok som någonsin publicerats? (Den mest värdelösa är föregångaren ”Svensk handordbok”.)

Som professionell skribent hamnar man ofta i valsituationer: ”är detta rätt ord i den här situationen?”, ”är detta rätt sätt att hantera det här ordet?”, ”vilken preposition hör till det här uttrycket?” osv. Alla dessa val och nyanser är en av förklaringarna till att vi skrivarnördar är så fascinerade av våra jobb – och emellanåt så frustrerade. Då (och när man behöver bevisa för tvivlarna att man hade rätt från början) är det skönt att ha ordböcker och språkliga handböcker att luta sig emot. Och Svenska språknämndens gratisrådgivning på telefon 08- 442 42 10 vardagar mellan  9 och 12, fast nu har de bytt namn till någonting som det kommer att ta oss bakåtsträvare år att lära oss.

Hursomhelst, nu var det ”Svenskt språkbruk” som skulle förtalas. För när SAOL inte räcker till, och NE:s ordbok inte gör det heller, då tar jag fram den här tegelstenen ur hyllan. Men tror ni att jag får någon hjälp? Ha! Jag begriper inte hur man kan samla så mycket värdelöst vetande och så många självklarheter i en så tjock (mer än 1.400 sidor) bok, utan att lyckas knäcka någon av de nötter som plågar oss vanliga, hederliga yrkesskribenter. Det är banne mig imponerande.

Senast ville jag veta någonting om det åldriga uttrycket ”timade”. Är det ett verb? är det ett substantiv? är det ett flygplan? går det att böja? går det att slå knut på?

Och vad svarar ”Svenskt språkbruk” då, tror ni? Jo: ”tima, se tajma”. Men det är, som fransosen säger, an entirely different ballgame.

Fotnot: nu kom jag till jobbet, fick tillgång till den ljuvliga NE på nätet och fick veta följande:

tima:
ti`ma, verb ~de ~t
ORDLED: tim-ar
SUBST.: timande
• ske [åld. el. skämts.]: allt vad som ~t i riket; deras nyligen ~de inflyttning
KONSTR.: ~ ADVL
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. tima 'hända; vara att vänta'; bildat till time 'tid; timme'; jfr timme, lagtima, urtima


PS: vad jag egentligen ville veta var huruvuda detta ord går att använda i presens; som i bloggposten nedan. Men det kändes skönt renande att få skriva av mig om ”Svenskt språkbruk” också. Den förtjänar allt pisk ni kan ge den för sin oförmåga att hjälpa oss genom språkets moras. (Se där, ytterligare ett ljuvligt ord, som skitboken naturligtvis inte heller tycker att vi behöver någon hjälp med.)


Alla kan förstå det begripliga

Jag har alltid predikat enkelhetens evangelium. Även kunniga, välutbildade och kloka människor kan förstå en enkel text, medan det onödigt komplicerade riskerar att stöta bort läsare som vill och behöver förstå den.

Den här linjen har jag drivit framgångsrikt i arbetet som skribent för det börsnoterade bolaget Active Biotechs årsredovisning, i synnerhet så länge som den hade vanliga aktieägare som en av sina huvudmålgrupper. Active Biotech är ett läkemedelutvecklande bolag som utnyttjar kroppens eget immunförsvar för att behandla sjukdomar som ms och cancer.

Min karriärs höjdpunkt (så här långt) kom på Active Biotechs bolagsstämma 2002. En äldre man i publiken reste sig och sa: ”jag har ägt aktier i det här bolaget sedan 1980-talet, men det var först när jag läste den nya årsredovisningen som jag verkligen förstod vad ni egentligen sysslar med!”.

Det gjorde mig stolt och nöjd, särskilt som samma text hade passerat och godkänts också av de kritiskt granskande ögonen hos bolagets forskare, ekonomer och högsta ledning.

>>> Läs mer i
Active Biotechs årsredovisning 2001.

Varför ser Active Biotechs årsredovisningar annorlunda ut i dag, då?

Svaret är att bolaget numera har en annan huvudmålgrupp: investerare och möjliga partners. Det beror på att Active Biotech behöver tillgång till kapital för att driva verksamheten vidare, och partners bland de stora läkemedelsbolagen för att kapitalisera på mer än ett decennium av banbrytande forskning.

Och dessa mottagare har inte samma behov av en pedagogisk hand att hålla i.

Fast jag fortsätter ändå att predika enkelhetens evangelium, även i mina uppdrag för Active Biotech. För som bekant kan även kunniga, välutbildade och kloka människor förstå en enkel text, medan det onödigt komplicerade riskerar att stöta bort läsare som vill och behöver förstå den …


Stör mej, skapelse pågår

Ju mer jag läser om kreativitet, desto tydligare blir det: du måste ge ditt undermedvetna chansen att få arbeta i fred med problemet. Med medvetandet påkopplat kan du möjligen vara duktig och produktiv, men kreativ? nej.
  
Så gör din läxa, analysera problemet och formulera frågan – och gå sedan ut och lek. När du kommer tillbaka ska du inte grubbla över var idén kom ifrån, utan ta fatt i den, ta vara på den och arbeta med den. Och leka med den; då trivs den bäst.


Skrivkramp fyller 1 000

Nyss fyllde denna blogg ett år, och nu är det dags för den 1000:e besökaren (räkneverket står på 997 i skrivande stund).

Som alla redan begripit har jag inte marknadsfört den så vidare värst, men man har ju ett liv också.

;-)

Ska blogginnehavaren själv rekommendera någonting från året som gått så är det i så fall
förslaget om att återinföra adelskapet till glädje för Percy De La Barnevik,  Lars-Eric af Petersson, baron Kurt Hellström af Ericsson och Göran von Persson, lite djuriskt sex här eller den gången det var synd om Victoria Silvstedt här. Eller möjligen instruktionen i kylskåpstetris.

Så ut och läs, kära besökare!

Dagens vårtecken

Sommaren är kort; det mesta regnar bort; men nu är den här; så ta för dig, så länge du kan. Eller hur det nu var.

I Malmö hände följande häromdagen:

Den chanellånga kjolen satt så klistrad att den, likt Marilyn Monroes Happy birthday mr President-klänning, måste ha sytts direkt på kroppen, kring henne, och att hon över huvud taget kunde röra sig framåt längs Södergatan utan att den sprack var anmärkningsvärt. Att hon kunde röra sig som hon faktiskt gjorde var inget mindre än ett underverk, både för kjolen och för alla de män som följde henne och hennes höfters rytmiska pendling med ögonen på vid gavel, medan de sände en tacksam tanke till vår skapare, som äntligen låtit vårvärmen flöda och vinterkapporna återvända till sina garderober.

Nyare inlägg