Frisyrer jag sportat

Om jag inte hade ett så himla roligt jobb, hade här nu legat en retrospektiv över mina frisyrer genom åren. Eftersom ämnet är så viktigt kommer det en post så småningom, men jag ber intresseklubben att ändå lugna sig en smula.

;-)




Välkommen till ICA, och upp med händerna!

Nån som tycker att maten är för dyr? Landets ICA-handlare, kanske?

Så här skrev Richard Swartz i Svenska Dagbladet i oktober:

"Svenska matpriser är inte förvånande, om man vet att svenska speceri- och livsmedelshandlare är de enda i världen som kör Mercedes och bor i villa med simbassäng."

dinapengar.se kan man i dag läsa följande:

"Att Ica dominerar den svenska dagligvaruhandeln framgår av listan över landets 50 största och lönsammaste dagligvarubutiker. Av dessa drivs 41 butiker under Icas varumärke. Och tillsammans genererade de en vinst på drygt en halv miljard kronor åt sina ägare förra året.

Om en dagligvarubutik ger 3 procents vinst på varje omsatt krona anses det vara ett godkänt resultat. De topprankade Icahandlarnas butiker har vinstmarginaler på mellan 5,3 och 8,4 procent. Icabutikerna ägs, med få undantag, av en enda köpman som tar hem hela vinsten från butiksdriften.

Icahandlarna Karl-Gustav Ehn och Rolf Karlsson slår till och med den högst betalde vd:n på Stockholmsbörsen förra året, nämligen den avgående Astra Zeneca-vd:n Tom McKillop vars samlade ersättning (lön och bonus) uppgick till 30,5 Mkr."

Så vi tar Richard Swartz igen:

"Svenska matpriser är inte förvånande, om man vet att svenska speceri- och livsmedelshandlare är de enda i världen som kör Mercedes och bor i villa med simbassäng."

Nykammad!

21836-4

Så var det gjort.

Nu går jag och ser hur den här skallen tål alkohol!


Fem timmar kvar, and counting

Efter lång tids moget övervägande (eller om det är skräckslagen tvekan?), är det slutligen dags. Dags att göra upp med mitt förflutna, dags att ta tjuren vid hornen, dags att göra om och göra nytt. Vara proaktiv, som vi brukar säga på byrån.

Fem timmar kvar av mitt gamla jag, as we know it.

Gonatt satir

Kriminal"vården" ska, som tidigare meddelats, förbjuda rökning på våra fängelser.

Nu kommer nästa åtgärd för folkhälsan:
förbjuda porr på kåken, av det föregivna skälet att kvinnliga anställda känner sig kränkta.

Inte hälften så kränkta som landets satirikerkår, är jag rädd.

Finns det inte en enda liten tjänsteman med ansvar för våra fängelser som kunde tänka sig att avskaffa knarkandet på kåken först, sedan möjligen försöka rehabilitera de intagna, sedan möjligen hjälpa till att skaffa dem en plattform för ett skötsamt liv efter avtjänat straff (typ bostad och arbete)?

Någon? Inte?

Om inte för de kriminella, så åtminstone för oss som ska leva tillsammans med dem sedan? (För mig är det i så fall helt OK om de röker.)

Det moderna kökets välsignelse

Att laga sitt snabbkaffe i mikrovågsugnen går så snabbt att klockorna praktiskt taget behöver gå baklänges för att hinna med.

Spamidioter: jag hatar er!

Jag drunknar i skit. Förr kom det kanske 30-40-50 erbjudande om falska Rolexklockor, doktorsexamen utan besvärande krav på att läsa en bok, dubbelt så stor penis på tre veckor, pirattillverkade blå lyckopiller eller … ja, du kan det säkert lika bra som jag.

Men sedan någon månad har spammandet eskalerat långt förbi det löjligas gräns och nu får jag 200-300 spam om dagen. Visserligen är mejlprogrammet rätt bra på sortering, så jag behöver inte manuellt förflytta varje fulmejl till papperskorgen. Däremot händer det att sorteringen är FÖR effektiv, så jag brukar vilja gå igenom skräplistan innan jag trycker på delete mer permanent.

Men nu får det vara slut på det. Det blir för mycket och för trist. Därför stänger jag domänen @original.se för e-poständamål (den som söker min hemsida på www.original.se kommer dock även i fortsättningen att komma rätt).

E-post till mig skickas i fortsättningen till erik [punkt] rudvall [snabel-a] gmail [punkt] com

Men visst borde spambaronerna rostas sakta över öppen eld?

Kärlek är ...

"Kärlek är när din vakna tid är bättre än dina drömmar."

November-blues

Jag trampar vatten och tar mig allt längre och längre ifrån det som borde göras. Och jag begriper inte hur jag själv fungerar.

Fast kanske
ändå.

November, höstdysterhet, om än inte depression, har jag alltid levt med, fast innan jag fick barn var hösten också mycket mera nystart på året än vad nyår är. Präglad av livet i skolan, kanske; som elev och son till två lärare gick det väl inte att undvika.

Hursomhelst har jag helt enkelt inte haft tid att höstdeppa sedan sonen föddes 1988. Först högst han själv och sedan födelsen av min frilansarfirma tog den platsen, sedan sjukdom, elände och försök att få flera barn, ny bebis, flytt och nytt jobb, katastrof och skilsmässa och så skulle man ta sig igenom och ut ur det och när det fanns någon kraft över igen ville jag ju hitta en kvinna. Och så tog det kraft och plats och alstrade en skön mängd hormoner som överröstade eventuell blues.

Tills nu, tydligen. Men nu står 18 års november och glor mig över axeln, mörk som en reklambyråpersonals samlade garderob.

Lyckliga kalorier

"Jag har aldrig mött en kalori som jag inte tycker om"

Skådespelerskan Marianne Mörck på en lapp på sitt kylskåp (citatet upphittat på foto i boken ”Min plats i Skåne”)

Skrivkramp rekommenderar ... och min bägare flödar över

Nu har jag rekommenderat PromeMorian, Matte matar monster 2.0, NederBird, Elisabet, Hanna, Lotten och Salt för er. Alla sju är personliga, begåvade  och mer eller mindre sinnesutvidgande bloggare som publicerar sig (i stort sett) dagligen.

Dagens rekommendation blir en slags samlingsheat för övriga bloggar som jag besöker ofta och regelbundet:
  • Finistère: författaren Bodil Malmstens blogg med de underfundiga, emellanåt rakbladsvassa, funderingarna. Ett ojämnt men stritt flöde av blogginlägg om allt mellan himmel och helvete.
  • Vassa eggen: ständigt flödande kommentarer kring och nyheter om hela världens (känns det som) tidningar och magasin; om innehåll, yta, ekonomi, you name it. Imponerande.
  • Tjuvlyssnat.se: vår verklighet, fångad i sin mest förknasade form i form av autentiska (?) dialoger. Surrealistiskt är bara förnamnet.
  • warpdrive.se: anslagstavla för skriftlig kommunikation mellan it-nördar. Ofta ännu knasigare än tjuvlyssnat.se.
  • The Sartorialist: amerikansk modebloggare som plåtar ovanligt snygga vanliga människor på Manhattan. Inspiration för båda könen.
  • Manolo.se: kallar sig själv för Sveriges stilguide för män. 100 procent läsvärd.
  • bokhora: inspirerande och inspirerat om läsning av skönlitteratur.
  • Mitt Aktuellt: professionell skrivguru (hej, Monica) som här funderar lite friare över livet, världen, medierna och … allt.
Besök dem, avnjut dem. A splendid time is guaranteed for all!

Vad har ni själva för favoriter, förresten? Berätta i kommentarerna här.

Sofia Coppolas tomhet

Häromdagen citerade jag den bästa definitionen av konst som jag har hört, nämligen att "konst är en verksamhet som gestaltar". Den är fortfarande giltig, men efter helgens biobesök med "Marie Antoinette" tvivlar jag ännu mer än tidigare på Sofia Coppolas konstnärsskap.

Marie Antoinette är näringsrik som en gräddbulle och när sockerchocken väl är avnjuten efter sina sedvanliga 15 minuter, räcker det barocka kläd- och inredningsspektaklet inte så mycket längre. Och då börjar jag i stället fundera på vad Coppola eventuellt vill säga genom den systematiska historieförfalskningen och glorfieringen av huvudpersonen, som hon av någon anledning framställer som rent av moralisk.

Och när tankeapparaten väl gått upp i varv slår det mig att den förra Coppolafilmen, überhypade "Lost in translation", kanske inte alls är den gestaltning av tomheten som yra recensenter försökte göra den till. Den kanske rentav BARA är TOM.



Holmgren släpper väder

TV-meteorologen Pär Holmgren dök upp än en gång i Aftonbladet häromdagen för att med vetenskaplig tyngd slå fast att minsta lilla avvikelse från det ”normala” är en effekt av växthuseffekten (nu senast till och med av en ”förstärkt” växthuseffekt, oklart vad denna förstärkning skulle bestå i, dock).

Cherchez la femme, sa man förr och menade att hände det någonting skumt så fanns det alltid en kvinna vid roten av det. Numera ska vi följa pengarna. Så man undrar om Holmgrens predikningar möjligen, möjligen kan ha någonting att göra med den bok han nyligen gav ut, som predikar att allt är … ja, just det, växthuseffektens fel.

Skrivkramp rekommenderar: Lotten gör dig till vinnare, varje gång

Skulle jag bara ta med mig en enda blogglänk till en öde ö så är det nog den här!

Detta är med andra ord det mest självklara bloggtips jag kan ge dig:
Lotten. Hon förser mig och en myraiad andra besökare med uppbyggliga dagliga rapporter från en fembarnsfamilj med frilansande skrivarföräldrar. Gud vet hur hon har tid att blogga över huvud taget. Men det har hon och det gör hon. Med den äran. Underhållande, tankeväckande, emellanåt till och med bildande.



Räkna med Carolina Gynning

Sedan en tid har allas vår Carolina en egen spalt i Aftonbladet, och det är när jag läser den som jag börjar förstå varför jag har lite svårt för henne. Det handlar helt enkelt om matematik.

I den första krönikan använder hon nämligen orden ”jag”, ”mig”, ”min” och ”mitt” (alternativt sitt eget namn)  32 gånger. Andra gången når hon också 32, medan hon i tredje krönikan bara får till det 20 gånger. Fast räknar man med hennes listiga användning av ordet ”man” kommer man upp i 30 träffar.

Eftersom det handlar om korta kolumner är det det en hisnande procentuell andel av texten som – liksom skribenten själv – är uppfylld av Carolina Gynning:
  • 7,2 procent
  • 8,6 procent
  • 8,4 procent
Hur var det nu, vad hette hennes bok? Jovisst, ja: ”Ego girl” var det. Nu vet ni varför.

Mamma, pappa, barn: full circle

Kvinnligt och manligt är förmodligen ett av världens populäraste ämnen för tankar, diskussioner och skrivande. Häromdagen funderar bloggkollegan Salt om det ämnet och skrev bland annat så här:

"En nybliven pappa uttalade sig om hur jobbigt han tyckte det var att tänka på sig själv som manlig förebild. Han ville hellre att barnet skulle se honom som "bra förälder" i första hand, och inte i egenskap av man.

Jag förstår och sympatiserar med hur han resonerar, men likafullt är han barnets främsta manliga förebild. Och tvärtemot vad han verkar tro så betyder det inte att han ska förstärka en stereotyp bild av mannen, tvärt om. En jämlik man är den bästa manliga förebild man kan få som barn. Jag tycker gott han kunde vara stolt över att vara man, på samma sätt som jag hoppas att barnets mamma är stolt över att vara kvinna."


Det stämmer rätt bra med vad jag själv tycker, och kanske Nederbird också (eller i alla fall hans kompis, vars uttalande han citerar, fast just nu hittar jag inte var och när):

"Jag saknar den tiden då män var män, och kvinnor tyckte om det"

För att återvända till kloka Salt, skrev hon också så här:

"När man dansar latinsk dans är det önskvärt och eftersträvansvärt att ha tydliga och distinkta roller som man och kvinna. Ändå har jag aldrig hört att den ena parten värderas högre än den andre. Jag är ingen expert, så rätta mej om jag har fel. Det är ett samspel som kräver att båda lever ut sina egna roller och bejakar den andre fullt ut, annars är man inte samspelt och dansen blir lidande."

Det här, som också handlar om dans och möjligen är helt ovidkommande, fast ganska undehållande tycker jag, hittade jag i Sydis för fem år sedan, i ett reportage om en dansbana:

– När man dansar med ett fruntimmer som är bra på att följa, är det som att ha ett litet moln framför sig som man puttar på. Med andra är det som att flytta på ett kylskåp.

Nåväl, hela det här inlägget inleddes ju med en fundering kring hur man bör vara förebild för sina barn. Och då kom jag att tänka på författaren och citatmaskinen William Feather, som sagt följande:

"Det där med att vara ett föredöme för sina barn förtar hela nöjet med medelåldern."

Även om han har en poäng är det naturligtvis inte sant, inte ens nästan, eller lite. Däremot tål det att tänkas på. Vad ger vi upp för våra barns skull - eller med våra barn som förevändning?

Men, för att runda av och göra mig klar för sängen: snacka går ju.

"Vad vi tänker, vet eller tror är oväsentligt. Det enda som betyder något är vad vi gör."


Sa mångkonstnären John Ruskin. Natti-natti!

Därför är konstig konst så konstig

Det finns få saker som får mig att känna mig så gravt populistiskt dum i huvudet som modern konst. Intresseklubben gör därför klokt i att nu ta fram anteckningsblocken, för här kommer en föreläsning i ämnet:

Den bästa (eller om de är enda?) vettiga definition jag har sett av vad som är konst, är att det är en verksamhet som gestaltar. Konst kan gestalta skönhet, men också fulhet, tomhet, skräck – eller vad som helst. Men den gestaltar!

Nyss skrev
Marcus Birro på sin blogg följande: ”För oss är god kultur allting som berör”. Och det har han ju också rätt i. Fast det är en ganska elak definition, i all synnerhet om man tillämpar den just på modern konst!

Fast vad som är konst där avgörs numera av så kallade curatorer, enligt principen att ”konst är det som jag säger är konst”. Förmodligen är det just detta som är förklaringen till de sumpmarker som brukar kallas installationer – och till ödsligheten i våra konsthallar; folk röstar med fötterna.

Lägenhetssåpan, del 3: nu söker vi TVÅ lägenheter i Lund

Nehej. Innehavarna av sjurumshyresdrömmen i Lund nappade inte på någon av våra lägenheter.

Men: om vi kan skaka fram en femrummare i Lunds innerstad så kan de tänka sig ett triangelbyte! Alltså söker vi numera antingen
I byte kan vi lämna antingen
  • en fyrarums etagevåning vid Saluhallen i Lund, eller
  • en femrummare nära havet på Ribban i Malmö
    (mer info om båda i det nyss nämna tidigare blogginlägget här)
Någon som känner någon som känner någon som ...?

PS: allt handlar om hyreslägenheter!

Skrivkramp rekommenderar: hälsa på hos Hanna

I det träsk som modebloggarna utgör är Hanna Fridén en frisk fläkt. Hennes egen beskrivning av sig själv är en ”feministisk, estetisk stilfascist”. Möjligen kan man tillägga att hon har massor av attityd och en rejäl portion hjärnceller. Emellanåt är Hanna väl privat och då försvarar sig intresseklubben med anteckningsblocket. Men annars slår det gnistor om bloggen och designkreativiteten slår sina höga klackar i taket med glada smällar - härlig läsning för alla som är roade av sånt, oavsett ålder och kön.

Biblioteket äger, så ock i cyberspace

(Varning för självhävdelse på slutet)

Vad är det bästa som hänt biblioteket det senaste decenniet?

För mig är svaret enkelt: epostmeddelande om att lånetiden håller på att gå ut. För det finns ingen värre kapitalsförstöring än att behöva betala bokböter för att man kommer drällande försent med sina låneböcker (näst bästa förbättring är därför att man kan sätta om sin lån via nätet - fast det kunde man ju via telefon förr i tiden).

Att man kan söka igenom hela registret, och beställa, per Internet är andra ljuvligheter som ytterligare förgyller denna kulturens krona.

För övrigt minns jag hur jag gick och plockade i kortkatoteket (minns ni kortkartoteket?) förr i världen, såg fars centimetertjocka bunt  och tänkte att en dag minsann så ska också jag …!

Och titta
här! Visst är det så vackert att man kan bli tårögd?

 

Skrivkramp rekommenderar: hemma hos Elisabet

I dag ska jag skicka iväg er till Elisabet: en av de riktigt läsvärda dagboksbloggarna, en kvinna som samlar på fönster, vänsterhänder och den dagliga mikrodramatiken i snabbköpskassan.

Mycket häftigare än det låter när jag beskriver det.

Dessutom är hon en av få (kanske den enda?) som faktiskt är privat i mycket av det hon skriver, och ändå lyckas göra det allmängiltigt och intressant. Så till den milda grad att jag inte kan vara den ende som går och inbillar mig att jag känner henne, fast vi aldrig har träffats och rimligen inte kommer att göra det heller. (Och så tycker hon om ”Cinema Paradiso”, denna ljuvliga italienska filmupplevelse som berikar liv.)

Läs och njut.

Dagens citat; exploderar i mitt ansikte

"Det finns ingenting som heter 'skrivkramp', bara lata människor."

Filmskaparbröderna Cohen

Skrivkramp rekommenderar: rörande bloggaren Nederbird

Ehrm …

Nedebird ÄR jättebra, men det får räcka med rekommendationen i inlägget nedan. (Det ryckte visst i avtryckarfingret i kväll.)


Skrivkramp rekommenderar: rörande bloggaren Nederbird

Ja, herregud, jag skulle vara i Lund och dansa arslet av mig nu. Hade till och med barnvakt. Men trots två cosmopolitan på &Bar ville festlusten inte infinna sig, och jag lämnade och åkte hem efter mindre än en timmes surande i ett hörn. Hur konstruktivt var det, på en skala?

Längtar efter min älskling, som flytt till Wien.

Får trösta mig med midnattens bloggtips, den fiffige och klurige
Nederbird; en nykläckt (tror jag, i september) bloggare som iakttar och formulerar sig med spets och känsla. En njutning för både språk- och innehållssugna bloggbesökare, och fredagens kärleksförklaring till dottern var … kärleksfull och ljuvlig.





Skrivkramp rekommenderar: monsterbloggaren Matte

Dagens bloggtips är Matte matar monster 2.0: lite som jag själv, skriver om allt möjligt, mest om sådant som utspelar sig i offentligheten, ofta med en knorr någonstans. Skillnaden rör bland annat omfånget; där jag skriver tio rader skrive Matte 100. Därtill är han en passionerad jävel som ofta lyckas förmedla denna känsla även till oss som läser – han berör och engagerar även när man inte håller med honom.


Lägenhetssåpan, del 2: ”Vill ha”

Det tog inte lång tid innan vi fick ett första napp på Blocketannonsen om att byta hyreslägenhet. En sju(!)rummare på perfekt läge i centrala Lund behöver en ny hyresgäst, under förutsättning att den nuvarande faller för något av våra rara bytesobjekt.

Sjurumsinnehavarna funderar och förhandlar med sig själva/varanda just nu, fick jag veta när jag ringde och kollade läget. Jag har ingen aning om hur det slutar, men vi inspekterade  varandras boningar häromdagen och det VI såg av takhöjd, fönsteröverdåd, kakelugnar, väggpaneler, fiskbensparkett och pardörrar i sjurummaren hade potential för  lägenhetsporr av inredningsmagasinskaliber.

Bloggkollegan Lotten skriver i en kommentar till Lägenhetssåpan del 1 här nedanför att hon ”vill ha fler rapporter och noggranna beskrivningar med bilder och exakta önskemål om lundaläge”, och här kommer några försök att uppfylla det önskemålet. Vi börjar med annonstexten på Blocket, för den sammanfattar en hel del:
  • 5:a på Ribban i Malmö bytes mot stooor lägenhet i Lund

    Jag har en ljuvlig funkislägenhet högst upp i sjuvåningsfastighet på Ribersborg i Malmö. Huset ligger 300 meter från sandstranden på Ribban och mindre än 500 meter från legendariska Kallbadhuset. Marmorgolv i hallen, fiskbensparkett i de två största rummen. Två små balkonger (med Turning Torso-utsikt i öster och lite havsutsikt i väster). Kabel-TV med bredband. Antal rum: 5. Storlek: 117 kvm. Månadshyra: 8 048:- 

    Nu ska två familjer bli en och vi behöver (minst) fem sovrum och ett mycket centralt läge i LUND. Gärna i en äldre fastighet med högt i tak.

    Vill du bo kvar i Lund kan vi som ett alternativ erbjuda en ovanlig pärla mitt emot Saluhallen i allra centralaste Lund. Det är en etagelägenhet med stort kök och totalt fyra rum. Tre meter till tak på nedervåningen. Övervåningen har takfönster och kupor. Det här är alltså en lägenhet med massor av personlighet, byggd 1853, totalrenoverad 1993. Hyra 8.800.

Och ”centralt läge i Lund”, som vi vill ha, vad är då det? Ja, Clemenstorget är ett ypperligt exempel, där det står flera ståtliga hus och ropar lockande på oss. Gyllenkroks allé likaså.

Ska man försöka sammanfatta det geografiska önskeområdet, så begränsas det troligen av järnvägen i väster, Mejeriet, Södra Esplanaden och Östra Vallgatan i söder/öster, samt av Biskopsgatan i norr (kanske ytterligare några kvarter norrut - som alltför inbiten Malmöbo har jag har dålig koll på den delen).

Tidsmässigt drömmer vi om ett hus från förra sekelskiftet, plus minus 20 år.
 
Jag VET att det låter övermaga, nästan vettvilligt, men det finns såna lägenheter, och de byter hyresgäster oftare än man tror, och jag är rätt säker på att någon av de blivande utflyttarna drömmer om någon av VÅRA lägenheter. Och frågar man inte, får man inga svar. Det har jag lärt mig av Hjärnkontoret på TV!

Så, som sagt: är det någon som känner någon som känner någon, så sätt stenen i rullning.

Länk till annonsen på Blocket
här (där finns mitt mobilnummer också)

Skrivkramp rekommenderar: bloggideologen PromeMorian

Om gårdagens bloggtips Salt skriver personligt, så handlar dagens tips om en betydligt offentligare institution. Jag vill nämligen rekommendera ett besök hos den unge, ”utomparlamentariske” socialdemokraten Jonas Morian, vars PromeMorian flödar över av begåvad analys, argumentation och inspiration.

Jonas och hans kommentatorer tänker, resonerar och debatterar på ett sätt som socialdemokratin inte utövat sedan … typ Palme. Hade Partiet varit bestyckat på detta vis även på högre nivåer skulle sossarna ha sopat banan med Alliansen i valet nyss. Men (s) väljer att i stället vila tungt på personligheter som Bosse Ringholm, Marita Ulvskog och Per Nuder (”oppositionsledaren” von Persson själv har i princip inte hörts av sedan han hade gnällt färdigt över valresultatet). Man behöver inte vara socialdemokrat för se att att denna icke-opposition är ett problem för Sverige.

Bloggen PromeMorian bjuder dock på tankeföda som bör kunna inspirera intresserade läsare långt till både höger och vänster om sin innehavare. Gack och läs!

I morgon fortsätter vi med ytterligare ett bloggtips; då om en bloggare med helt andra kvaliteter.

Oldsberg skojigare än någonsin

Har ni sett hur Ingvar Oldsberg kokar i sin egen sås på aftonbladet.se? "Om de här diskussionerna har förts bakom min rygg så är det under all kritik. Vill man föra diskussionen gör man det öppet. Annars är det lågt och rent av oanständigt."

"Problemet" är att SVT år 2001 lär ha sonderat terrängen för att ersätta Oldsberg med (urk) Martin Timell, något som inte bara fått blodtrycket att stiga på Oldsberg själv, utan även på 100 000 (amazing!) nätläsare som upprört klickat på knappen "Rör inte min Oldsberg".

Tur att ingen påminnt dem om att Oldsberg vid tiden för SVTs övergrepp just tagit jobbet som programledare för nöjesserien "Sommarnöjet".

I TV4.

Häpp!

Skrivkramp rekommenderar: bloggaren Salt

Välkommen till första avsnittet i Skrivkramps serie Bloggare du inte bör missa. I brist på kunskap om RSS-läsare, bidrar jag dagligen till att förgylla besöksstatistiken för två tjog välformulerade bloggare. Kul för dem! Nu är det dags att dela med mig av guldkornen, och här kommer den första av de bästa som belönar mina besök med så gott som dagliga (eller fler) inlägg. Read ’em and weep!

Salt är en av nätets mest välformulerade dagsboksbloggare, personlig men väldigt sällan privat. En gudabenådad stilist, som påstår att hon är amatör. Låt mig, som är proffs, påstå att det inte märks! (hennes mer skönlitterära ansatser kan avnjutas separat här).

I morgon fortsätter vi med ytterligare en bloggare som är väl värd ett besök.

Vill du läsa en bra historia?

Läs den här!

Vilken pannkaka för Pankakoski, som gjorde skäl för sitt namn

"Barmästaren fick på käften så glasögonen sprack och personalen hotades med avsked när de vägrade hälla upp mer sprit."

"- Vi var normalfulla, säger rederiet Tallinks vd till TV4."

Det var nog inte så roligt att vara personal ombord den där kvällen, men som läsare skrattar jag så att jag kiknar åt dagens
Aftonbladet där man skriver om att den omdömesgille VDn, som nu fått sparken. Ännu roligare blir det av att han heter Anti i förnamn och Pannkaka i efternamn, förlåt: Pankakoski ska det vara.

Varför är det alltid så mycket månad kvar slutet av pengarna?

"Ständigt pank men ändå pank på en ganska tillfredsställande levnadsnivå."

Yrsa Stenius om hur det är att höra till överklassen, i Aftonbladet i dag.

Lägenhetssåpan. Pilotavsnittet. "Från Malmö till Lund". Nu uppdaterad!

Synopsis:

Mannen och hans kvinna ska slå sina påsar ihop. Hans lilla (nåja, fem rum, på Ribban i Malmö!) och hennes lilla (nåja, fyra rum på bokstavligt krypavstånd från allt som är värt att krypas ifrån i centralaste Lund!) ska bytas mot en stooor påse centralt i Lund. Hyresrätter allesammans.

Annonser är insatta på Blocket och Björn Bostadsbytare (förlåt en liten avvikelse, men hur resonerade man vid det dopet???), men frågan är om inte bloggosfären är snabbare?

Visst är ni? Nån som känner nån som känner någon?

Och glöm det där med "såpa", förresten. Detta är en reality show. Verkligen!

Stay tuned.


UPPDATERING: Ha! Blocket-Bloggosfären 1-0! En möjlig lägenhetsbytare ringde på blocketannonsen redan efter 12 timmar. Men ingen av alla er (fem! ha igen!) som läst denna eminenta text har gjort någonting åt saken …

Du tycker att det verkar enkelt, men vänta bara tills jag ha förklarat det …

Apropå gårdagens inlägg om yttrandefrihet, kommer här lite ytterliga tankeföda att förhålla sig till. Vad säger ni till exempel om följande:

"The right to be heard does not automatically include the right to be taken seriously."
Hubert H. Humphrey

"Regler är till för att brytas, gränser finns för att man ska tänja på dem."
Mats Olsson

"Det fina med yttrandefriheten är att den omfattar också sådant man ogillar. I fria länder som Danmark och Sverige är det möjligt både att publicera dåliga teckningar och att kritisera dem."
Henrik Berggren

"Bara den som är beredd att gå för långt kan ta reda på hur långt man kan komma."
T. S. Eliot


Pennan är mäktigare än knölpåken

Det är inte så lätt att vara Sverigedemokrat i dessa dagar. Det ska det kanske inte vara heller, i och för sig, men där debatten tar slut och våld och hot tar vid ber jag att få reservera mig. Jag är för övrigt inte helt säker på att "antifascister" och kommunister är de grupper som har störst förutsättningar för att försvara demokratin.

Hursomhelst, om de självutnämnda renhållningsarbetarna kan lägga ned knölpåkarna ett ögonblick kan de ju ta upp en bok i stället. Varför inte en av deras egna favoritförfattare, Noam Chomsky, och läsa vad han har att säga om yttrandefrihet?

"Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor som vi föraktar, tror vi inte på den alls."

När snön faller uppåt

I dag är det den första november, och det känns verkligen så också. Som Malmöbo är man ett lätt offer för klimatets skrattretande nyckfullhet. Den tidiga morgonens skönt vackra höstlighet gick nyss över i snöfall och  kuling. Fall och fall, förresten, här är det lika naturligt att den vita nederbörden ”faller” uppåt, eller hur man nu ska beskriva det meteorologiska fenomen som uppstår när snöfall kombineras med den utjämning av tryckskillnader som kallas vind.

Låt mig konstatera att jag för ögonblicket är rätt lycklig över att befinna mig inomhus.

Så kan det gå i Las Vegas

I mina gamla papper hittar jag följande anteckning från ett besök i Las Vegas:

– Vad är det för likhet mellan hummer och oralsex?
– Vet inte. Vad är det för likhet?
– Du får det aldrig därhemma … fast det har faktiskt hänt att jag har fått hummer ett par gånger!