För er som inte fattat att Nick Lowe is the shit
För två år sedan blev han pappa.
- Det har varit ganska distraherande
Nick Lowe, 58 år, intervjuad i HD häromdagen
- Det krävs veckor av tankar för att få det att låta som att det inte krävde något tankearbete alls.
Nick Lowe igen, den här gången i DN
Nick Lowe erkänner han att inte längre har någon koll på ny musik. Han är fortfarande en musikfantast av stora mått, men det han lyssnar på är gamla grejer. Från 1948 till 1975, eller så. Fram till alldeles före punken.
- Det finns en sådan mängd av ofattbar musik som gjordes under den tiden, säger han. Till största delen av folk du aldrig har hört talas om, som aldrig lyckades. Det är nästan som om de strålades in från yttre rymden, för man ser aldrig några andra bevis på att de över huvud taget levde. Allt som finns är skivorna. Det låter som något Marsmänniskor har hittat på.
Nick Lowe i DN. Igen
Nick Lowe ägnar låtskrivandet allt mer omsorg.
- Det fungerar lite grand som att vara i en lägenhet och höra hur radion i lägenheten bredvid är inställd på samma station hela dagarna. Då och då spelar de världens coolaste låt. Du vet inte när den kommer, men när det händer så stannar du upp och lyssnar genom väggen. Du hör bara en liten bit, men du skriver ner den eller lägger den på minnet. Lite senare spelar de den igen, och du får fatt i ännu en liten bit.
- Och de verkligt stora låtskrivarna är de som är bäst på att lyssna av den här melodin och inte lägger sig i den. För frestelsen är att man hör en bit och tänker, javisst, jag fattar, och så avslutar man den själv. Och det blir aldrig lika bra. De största låtskrivarna är de som inte gör någonting själva.
- Jag får den känslan när jag hör Bob Dylan. Han har en förmåga att kanalisera någonting, som känns helt orört. Nästan som att hans hand inte har varit på det alls, ändå låter det så typiskt Dylan.
Nick Lowe i DN. Igen och igen (det är Nils Hansson som intervjuar)
Nickes nya platta heter "At my age". Och i oktober kommer han till Sverige
Andra bloggar om: Nick Lowe
- Det har varit ganska distraherande
Nick Lowe, 58 år, intervjuad i HD häromdagen
- Det krävs veckor av tankar för att få det att låta som att det inte krävde något tankearbete alls.
Nick Lowe igen, den här gången i DN
Nick Lowe erkänner han att inte längre har någon koll på ny musik. Han är fortfarande en musikfantast av stora mått, men det han lyssnar på är gamla grejer. Från 1948 till 1975, eller så. Fram till alldeles före punken.
- Det finns en sådan mängd av ofattbar musik som gjordes under den tiden, säger han. Till största delen av folk du aldrig har hört talas om, som aldrig lyckades. Det är nästan som om de strålades in från yttre rymden, för man ser aldrig några andra bevis på att de över huvud taget levde. Allt som finns är skivorna. Det låter som något Marsmänniskor har hittat på.
Nick Lowe i DN. Igen
Nick Lowe ägnar låtskrivandet allt mer omsorg.
- Det fungerar lite grand som att vara i en lägenhet och höra hur radion i lägenheten bredvid är inställd på samma station hela dagarna. Då och då spelar de världens coolaste låt. Du vet inte när den kommer, men när det händer så stannar du upp och lyssnar genom väggen. Du hör bara en liten bit, men du skriver ner den eller lägger den på minnet. Lite senare spelar de den igen, och du får fatt i ännu en liten bit.
- Och de verkligt stora låtskrivarna är de som är bäst på att lyssna av den här melodin och inte lägger sig i den. För frestelsen är att man hör en bit och tänker, javisst, jag fattar, och så avslutar man den själv. Och det blir aldrig lika bra. De största låtskrivarna är de som inte gör någonting själva.
- Jag får den känslan när jag hör Bob Dylan. Han har en förmåga att kanalisera någonting, som känns helt orört. Nästan som att hans hand inte har varit på det alls, ändå låter det så typiskt Dylan.
Nick Lowe i DN. Igen och igen (det är Nils Hansson som intervjuar)
Nickes nya platta heter "At my age". Och i oktober kommer han till Sverige
Andra bloggar om: Nick Lowe
Split vision
"Satan, satan, satan." Han har gått i båten utan flytväst och upptäcker det själv, men bara ett halvt ögonblick innan Krister får syn på honom, och han vet bara allt för väl vad som väntar honom nu. Strafftjänstgöring i land. I går var det Stig som tabbade sig och fick skura utedassen. Hugga ved, knäskura golv och skrubba soptunnor var andra belöningar som förekommit och ryktet berättade om värre saker ändå.
"Satan, satan, satan", hur kunde han vara så korkad? I dag, dessutom, när de skulle segla alla i grupp till Marstrands fästning? Han sänker blicken och lägger om rodret mot land.
"Du vet vad som gäller?", säger Krister när de kliver i motorbåten och kör över det lilla sundet till fastlandet. Han nickar mulet och studerar snörena på sin flytväst för att slippa se de andras lekfulla kappseglingskivande i väntan på att Krister ska komma tillbaka och eskadern ska kunna komma iväg. Det är tredje veckan på seglarlägret, och även de mer hopplösa exemplaren har lärt sig se ungefär var vinden kommer ifrån och att skilja på styrbord och babord och på lä och lovart. Själv gjorde han det redan i fjol och tillsammans med Stig har han nu seglat skiten ur de flesta av sina nyblivna kompisar. Alla utom Carina, som han inte får ur tankarna varken på dagar eller nätter och som tycks hitta den perfekta vinden med förbundna ögon och som för fram sin kropp lika självklart och ouppnåeligt som hon styr sin Trissjolle.
"Satan, satan, satan", mässar han om och om igen tyst för sig själv på stigen upp mot huset: två stora logement; ett för killarna och ett för tjejerna; ett gigantiskt kök och en lika stor matsal/klassrum/festlokal; alltid med en oändlig mängd uppgifter som behöver utföras.
"Husmor är i stan och handlar", hade Krister sagt, så du får anmäla dig hos Susanne så får hon bestämma vad du ska göra. Okej?"
"Okej", svarade han och började gå i backen genom skogen.
Sommardagen dallrar redan i solen och blåbärsriset vid hans fötter lovar mycket, men det är alldeles för tidigt på sommaren för färdiga bär. För myggen är det dock aldrig för tidigt och han skyndar på stegen även om han inte längtar till målet.
Susanne syns ingenstans och först efter några varv runt huset hör han musiken från en glad transistorradio. Bakom en bergknalle ligger Susanne och solar i all sin yppiga glans. Hon är på väg mot 30, syster till lägerchefens fru och har av någon anledning valt att förlägga sin sommarsemester med pojkvännen hit, till glädje för alla men till viss frustration för den del av omgivningen som är av hankön. Det är många som funderar den sommaren; på om det där verkligen kan vara rätt storlek på en bikini.
Hon är oanständigt kvinnlig: vacker, glittrande och smittsamt rolig; men kunde lika gärna vara marsian vad hennes åtkomlighet för 13-åriga killar beträffar, vilket i och för sig inte hindrar hans hormoner från att komma i kokning så fort hon är i närheten. Av någon anledning, som ingen begriper, har Susanne och hennes pojkvän också fått ge namn åt de två getter som, av lika oklar anledning, också bor på seglarlägret och som är Houdinis jämlikar när det gäller att rymma ur sitt staketinramade utrymme.
Han hinner se de små, glänsande svettpärlorna blänka mellan brösten innan hon lyfter på huvudet, lägger deckaren åt sidan, skuggar ögonen med handen och tittar på honom.
"Strafftjänstgöring?", säger hon tvekande, "vad har du hittat på, då?"
När han berättar om flytvästen leker ett leende i hennes mungipor, men det är fortfarande med övervägande tvekan, och allvar, som hon upprepar sitt "strafftjänstgöring?". Hon har ingen aning om vad han skulle kunna göra, eller vad som behöver göras.
Han kämpar för att hålla blicken på hennes ansikte medan han avvaktar domen. I radion knyter melodiradiopresentatören just ihop Livet i Finnskogarna med "någonting lätt, glatt och upplivande med Per Grundén". Reklamradion befinner sig fortfarande 25 år bort och vill man ha musik ur sin radio är det P3 som gäller. På gott och ont. Mest ont. Men Gud är god och Susanne får syn på sin bok igen, räcker den mot honom och ler. "Du kan läsa högt för mig", säger hon, pekar uppfordrande vid sina fötter, knuffar solglasögonen på plats på näsan och glider sedan nöjt ned på rygg igen. "Jag skulle precis börja på det nya kapitlet."
Och så kom det sig att han fick läsa högt ur Polis, polis, potatsmos en hel eftermiddag medan Susanne sakta smälte i solen. Han glömde aldrig Sjöwall-Wahlöös notering om hur klockan på Savoy i Malmö alltid gick tre minuter för fort. "En liten service åt de av våra gäster som ska med Flygbåten till Köpenhamn", hade portieren förklarat för polisen i ett förhör.
Och när han senare i livet får höra talas om begreppet split vision tänker han på Susanne och på sin egen välsignade förmåga att ta in en mening i en bok med en blick - och sedan titta på någonting helt annat medan han läser upp den ur minnet.
Andra bloggar om: noveller, Tjörn, seglarläger, tonåringar
"Satan, satan, satan", hur kunde han vara så korkad? I dag, dessutom, när de skulle segla alla i grupp till Marstrands fästning? Han sänker blicken och lägger om rodret mot land.
"Du vet vad som gäller?", säger Krister när de kliver i motorbåten och kör över det lilla sundet till fastlandet. Han nickar mulet och studerar snörena på sin flytväst för att slippa se de andras lekfulla kappseglingskivande i väntan på att Krister ska komma tillbaka och eskadern ska kunna komma iväg. Det är tredje veckan på seglarlägret, och även de mer hopplösa exemplaren har lärt sig se ungefär var vinden kommer ifrån och att skilja på styrbord och babord och på lä och lovart. Själv gjorde han det redan i fjol och tillsammans med Stig har han nu seglat skiten ur de flesta av sina nyblivna kompisar. Alla utom Carina, som han inte får ur tankarna varken på dagar eller nätter och som tycks hitta den perfekta vinden med förbundna ögon och som för fram sin kropp lika självklart och ouppnåeligt som hon styr sin Trissjolle.
"Satan, satan, satan", mässar han om och om igen tyst för sig själv på stigen upp mot huset: två stora logement; ett för killarna och ett för tjejerna; ett gigantiskt kök och en lika stor matsal/klassrum/festlokal; alltid med en oändlig mängd uppgifter som behöver utföras.
"Husmor är i stan och handlar", hade Krister sagt, så du får anmäla dig hos Susanne så får hon bestämma vad du ska göra. Okej?"
"Okej", svarade han och började gå i backen genom skogen.
Sommardagen dallrar redan i solen och blåbärsriset vid hans fötter lovar mycket, men det är alldeles för tidigt på sommaren för färdiga bär. För myggen är det dock aldrig för tidigt och han skyndar på stegen även om han inte längtar till målet.
Susanne syns ingenstans och först efter några varv runt huset hör han musiken från en glad transistorradio. Bakom en bergknalle ligger Susanne och solar i all sin yppiga glans. Hon är på väg mot 30, syster till lägerchefens fru och har av någon anledning valt att förlägga sin sommarsemester med pojkvännen hit, till glädje för alla men till viss frustration för den del av omgivningen som är av hankön. Det är många som funderar den sommaren; på om det där verkligen kan vara rätt storlek på en bikini.
Hon är oanständigt kvinnlig: vacker, glittrande och smittsamt rolig; men kunde lika gärna vara marsian vad hennes åtkomlighet för 13-åriga killar beträffar, vilket i och för sig inte hindrar hans hormoner från att komma i kokning så fort hon är i närheten. Av någon anledning, som ingen begriper, har Susanne och hennes pojkvän också fått ge namn åt de två getter som, av lika oklar anledning, också bor på seglarlägret och som är Houdinis jämlikar när det gäller att rymma ur sitt staketinramade utrymme.
Han hinner se de små, glänsande svettpärlorna blänka mellan brösten innan hon lyfter på huvudet, lägger deckaren åt sidan, skuggar ögonen med handen och tittar på honom.
"Strafftjänstgöring?", säger hon tvekande, "vad har du hittat på, då?"
När han berättar om flytvästen leker ett leende i hennes mungipor, men det är fortfarande med övervägande tvekan, och allvar, som hon upprepar sitt "strafftjänstgöring?". Hon har ingen aning om vad han skulle kunna göra, eller vad som behöver göras.
Han kämpar för att hålla blicken på hennes ansikte medan han avvaktar domen. I radion knyter melodiradiopresentatören just ihop Livet i Finnskogarna med "någonting lätt, glatt och upplivande med Per Grundén". Reklamradion befinner sig fortfarande 25 år bort och vill man ha musik ur sin radio är det P3 som gäller. På gott och ont. Mest ont. Men Gud är god och Susanne får syn på sin bok igen, räcker den mot honom och ler. "Du kan läsa högt för mig", säger hon, pekar uppfordrande vid sina fötter, knuffar solglasögonen på plats på näsan och glider sedan nöjt ned på rygg igen. "Jag skulle precis börja på det nya kapitlet."
Och så kom det sig att han fick läsa högt ur Polis, polis, potatsmos en hel eftermiddag medan Susanne sakta smälte i solen. Han glömde aldrig Sjöwall-Wahlöös notering om hur klockan på Savoy i Malmö alltid gick tre minuter för fort. "En liten service åt de av våra gäster som ska med Flygbåten till Köpenhamn", hade portieren förklarat för polisen i ett förhör.
Och när han senare i livet får höra talas om begreppet split vision tänker han på Susanne och på sin egen välsignade förmåga att ta in en mening i en bok med en blick - och sedan titta på någonting helt annat medan han läser upp den ur minnet.
Andra bloggar om: noveller, Tjörn, seglarläger, tonåringar
Hur ska vi bloggare slå det här?
Ursäkta, men allvarligt talat, vad ska vi ta oss till? Jag menar, ordföranden von Persson blir PR-konsult ..., sossarna privatiserar och bolagiserar - för att bli effektivare och spara pengar ..., Jan Danielsson letade semesterhotell på tsunamimorgonen, SvT gör förnedrings-TV och förstår inte vad som är problemet ..., palestinierna har ihjäl varandra och ger Israel vatten på sin kvarn ...
Det finns liksom ingenting kvar att överdriva eller göra sig lustig över, världen och människorna i den verkar ha gått fullständigt bärsärk.
Andra bloggar om: socialdemokraterna, privatisering, bolagisering, SVT, palestinier
Det finns liksom ingenting kvar att överdriva eller göra sig lustig över, världen och människorna i den verkar ha gått fullständigt bärsärk.
Andra bloggar om: socialdemokraterna, privatisering, bolagisering, SVT, palestinier
Skrivkramp i gott sällskap
Apropå denna bloggs namn, så är skrivkramp varken något nytt fenomen, eller något som bara drabbar amatörer. Den store Ernst Hemingway lär till exempel ha haft en lapp med följande text fastklistrad på sin skrivmaskin:
"Kom ihåg, du har alltid kunnat skriva förut"
Andra bloggar om: skrivkramp, Hemingway
"Kom ihåg, du har alltid kunnat skriva förut"
Andra bloggar om: skrivkramp, Hemingway
Bingo!
"1990-talet: en tid när Bingo var ett spel för gamla kärringar - inte en blonderad pimp från Karlshamn."
Bloggaren odenplan.nu (lätt redigerad) i en kommentar hos Skräpclownen
Andra bloggar om: bingo, 90-talet
Bloggaren odenplan.nu (lätt redigerad) i en kommentar hos Skräpclownen
Andra bloggar om: bingo, 90-talet
Gräver guld i bloggosfären
I denna hetta kan man ju inte skapa någonting själv, känns det som. Men de finns andra som kan:
"Dålig ekonomi handlar väldigt sällan om pengar"
Bloggaren Therapeutic Pictionary citerar sin revisor
"Amerikaner är från mars. Européer är från Venus."
Robert Keagan
"Jag fylls av mer nationell stolthet när jag besöker ett kommunalt bibliotek [...] än när musikskolans paradorkester spelar Du gamla du fria i stadsträdgården"
Bloggaren Trotten funderar på nationaldagen. Kanske något för muderutternas stormtrupper att ta till sig innan de försöker lägga ned folkbiblioteken nästa gång?
Andra bloggar om: ekonomi, pengar, amerikaner, européer, bibliotek, moderaterna
"Dålig ekonomi handlar väldigt sällan om pengar"
Bloggaren Therapeutic Pictionary citerar sin revisor
"Amerikaner är från mars. Européer är från Venus."
Robert Keagan
"Jag fylls av mer nationell stolthet när jag besöker ett kommunalt bibliotek [...] än när musikskolans paradorkester spelar Du gamla du fria i stadsträdgården"
Bloggaren Trotten funderar på nationaldagen. Kanske något för muderutternas stormtrupper att ta till sig innan de försöker lägga ned folkbiblioteken nästa gång?
Andra bloggar om: ekonomi, pengar, amerikaner, européer, bibliotek, moderaterna
Rekordsnabb förpuppning
Sonen har i alla tider varit en jävul på att förbränna pengar, men inte fullt lika inpiskad på att dra hem dem. Pappas och mammas plånbok har därvid fått sina törnar.
I morgon tar sötnosen studenten, och dagen innan denna var han på intervju för två olika jobb. Det ena verkar han ha gott hopp om att få och på det andra ska han provtjänstgöra. Det kommer med andra ord att kunna bli en het sommar för den nybakade studenten, särskilt med tanke på att han redan sedan innan har ytterligare ett sommarjobb klappat och klart ...
"Ja", sa han, "nu har jag ju inte skolan att skylla på längre, så nu gäller det att få pengar på banken!".
:-)
Andra bloggar om: studenten, sommarjobb, arbete, försörjning, pengar
I morgon tar sötnosen studenten, och dagen innan denna var han på intervju för två olika jobb. Det ena verkar han ha gott hopp om att få och på det andra ska han provtjänstgöra. Det kommer med andra ord att kunna bli en het sommar för den nybakade studenten, särskilt med tanke på att han redan sedan innan har ytterligare ett sommarjobb klappat och klart ...
"Ja", sa han, "nu har jag ju inte skolan att skylla på längre, så nu gäller det att få pengar på banken!".
:-)
Andra bloggar om: studenten, sommarjobb, arbete, försörjning, pengar
"Va?"
På promenad i Lunds centrum passerar vi järnvägsstationen, där ett X2000-tåg just gnisslar och skramlar och bullrar förbi på ett rent uppseendeväckande (man kan ju inte säga upp-hörande, möjligen upprörande) sätt. Och så lyfter vi blicken mot den röda tegelfasaden tio meter från spåret.
"Tinnitusmottagningen", står det där.
Andra bloggar om: Lund, tåg, tinnitus, buller
"Tinnitusmottagningen", står det där.
Andra bloggar om: Lund, tåg, tinnitus, buller
Balettnjutning i huvudstaden
Malmö har sina poänger som stad att bo i, men det finns en sak som jag aldrig kommer att förlåta den: mordet på den klassiska baletten. Malmöbor, eller skåningar för den delen, behöver inte klassisk balett. Det har de som bestämmer bestämt, och vill man ändå se på den sortens dans förväntas man åka till Köpenhamn.
Kulturskymning, säger jag.
I helgen åkte vi till Stockholm i stället, enkom för att se på just klassisk balett (och den malmöitiska resenäringen gick därmed miste om cirka 4.000 kronor - en räkneövning som samma beslutsfattare som ovan annars brukar använda som argument för att satsa pengar på evenemang i Skåne, men det är kanske en annan historia). Föreställningen heter Cendrillon, ges på kungliga Operan och kan enklast beskrivas som "Askungen för vuxna".
Är ni det minsta intresseade av klassisk balett? Gillar ni när man uppdaterar klassiker (jag menar alltså med bibehållen respekt för kulturarvet, och inte de så kallade förnyelser som går ut på att stärka teaterns makthavare på upplevelsens och publikens bekostnad)? Gillar ni när balett inte bara är vacker utan också förmår berätta någonting?
Åk till Stockholm, gå till Operan och skaffa biljetter till Cendrillon. Det är värt varje krona och varje minut (dessutom var salongen inte fullsatt ens en lördag kväll, så nog finns det biljetter att få tag på.). Men sno er, den håller bara på tills den 14 juni.
Andra bloggar om: balett, klassisk balett, dans, Malmö, kultur
Kulturskymning, säger jag.
I helgen åkte vi till Stockholm i stället, enkom för att se på just klassisk balett (och den malmöitiska resenäringen gick därmed miste om cirka 4.000 kronor - en räkneövning som samma beslutsfattare som ovan annars brukar använda som argument för att satsa pengar på evenemang i Skåne, men det är kanske en annan historia). Föreställningen heter Cendrillon, ges på kungliga Operan och kan enklast beskrivas som "Askungen för vuxna".
Är ni det minsta intresseade av klassisk balett? Gillar ni när man uppdaterar klassiker (jag menar alltså med bibehållen respekt för kulturarvet, och inte de så kallade förnyelser som går ut på att stärka teaterns makthavare på upplevelsens och publikens bekostnad)? Gillar ni när balett inte bara är vacker utan också förmår berätta någonting?
Åk till Stockholm, gå till Operan och skaffa biljetter till Cendrillon. Det är värt varje krona och varje minut (dessutom var salongen inte fullsatt ens en lördag kväll, så nog finns det biljetter att få tag på.). Men sno er, den håller bara på tills den 14 juni.
Andra bloggar om: balett, klassisk balett, dans, Malmö, kultur