SKRIVKRAMP

En av fördelarna med att inte vara 21 längre är att man har ett förflutet, delvis förhoppningsvis ett intressant sådant. Somligt av det man gjorde var ju riktigt begåvat ? om inte alltid i utförande så åtminstone som idéer.

Då och då flyter det upp gamla bekanta från detta förflutna, och häromdagen hörde en av de viktigare personerna ur min egen historia av sig. Det var Idésprutan, mannen som en gång fick mig, trygghetsnarkomanen, att säga upp mig från ett fast jobb på en av landets största dagstidningar och ge mig frilansandet och egenföretagandet helt i våld. (Nåja, ska man vara rättvis så ?fick han mig? inte till det, utan fick mig att vilja det ? och det är ju en viss skillnad!)

Hursomhelst så har det gått bra för oss båda, och eftersom vi gett oss fan på att inte stelna var frågan vad vi ska göra när vi blir stora. Vi träffades över ett antal cosmopolitans på en av stadens krogar för att bena ur den frågan, och jag passade på att beställa in en maträtt som annars bara min mamma klarar av att laga på ett anständigt sätt: kalvnjure, ett klart underskattat nöje.

Idésprutan hade ett konkret förslag (han brukar ha det) som anknyter både till det vi gjorde tillsammans på 90-talet, våra respektive jobb och erfarenheter samt till ett av mina största intressen (för att inte tala om ett av mina, på rätt förläggare väntande, manus). Frågan är väl om jag orkar, och redan genom att formulera den inser jag att jag både vill och måste orka, för annars är stelningen ju ett faktum.

Jag måste fortfarande sova på saken, men han gav mig sannerligen nåt att fundera på.


Andra bloggar om: vänner, idéer, arbetslust

Jag vet, jag överkonsumerar bloggar, men vissa dagar är detta missbruk lönsammare än andra. I dag är en sådan dag. Läs till exempel "Enligt min humlas" enkät med Sveriges politiska partier om huruvida det är lämpligt att göra väskor av barn (!) eller bloggaren Banals geniala association kring Per Garthons miljövänlighet.

Enjoy!

Och så hoppas jag att den fantastiska "Orden som aldrig blir sagda" mår bättre och att det är därför hon inte bloggar för tillfället. Ni som inte följt hennes kamp har en fascinerande läsning framför er.

Umberto Eco äger över 30 000 böcker. De flesta reagerar på detta med att fråga "hur många av de här böckerna har du läst?". Men poängen är den motsatta: Lästa böcker är mycket mindre värdefulla än olästa.

Det är i den stora sektionen för vad vi inte redan vet som de viktigaste lärdomarna finns.

Nassim Nicholas Taleb i "The black swan", citerad av Jan Gradvall - och nu av mig.

Andra bloggar om: Umbero Eco, böcker, läsning, bibliotek

"Lower your standards. Creating crap is better than creating nothing at all."

Randy Newman om skrivkramp, uppdragen hos bloggaren L.T. Fisk


Andra bloggar om: kreativitet, skräp, nivå

Kommer ni ihåg min efterlysning av en stooor hyreslägenhet i Lund i vintras? Vi har faktiskt hittat några stycken, och en av dem kan vi få också - om vi i gengäld hittar en liten lägenhet i Sockholm åt innehavaren. Så nu går jakten igång igen. Tipsa vänner och bekanta och deras bekanta och deras.

För nu vill vi verkligen flytta ihop!

Önskas: Hyreslägenhet innanför tullarna i Stockholm, maxhyra 10 000 kronor, helst 2-3 rok, men en välplanerad etta kan också gå bra. Endast permanent lösning, dvs. inte andrahandskontrakt. Hellre gammalt än nytt hus.

Finnes 1: Etagelägenhet mitt emot Saluhallen i Lund. 4 rok, 110 kvadratmeter: Stort kök, vardagsrum, arbetsrum och badrum på nedervåningen. Tre meter till tak där. Övervåningen har takfönster och kupor, två sovrum, stort badrum samt allrum i hallen. En lägenhet med massor av personlighet, byggd 1853, totalrenoverad 1993. Hyra
8.800.

Finnes 2: Ljuvlig funkislägenhet på 5 rok och 119 kvadratmeter, högst upp i sjuvåningsfastighet på Ribersborg i Malmö, nära badstranden och legendariska Kallbadhuset. Marmorgolv i hallen, fiskbensparkett i de två största rummen. Två små balkonger (med Turning Torso-utsikt i öster och lite havsutsikt i väster). Kabel-TV med bredband. Hyra 8.240 kr

Så kom igen nu, bloggosfären och visa vad ni går för.

:-)

Andra bloggar om: Hyreslägenheter, lägenhetsbyte, Malmö, Lund, Stockholm

1. Dagens citat:

"Nu har du också studieskulder, precis som jag. Det kostar att utbilda sig."

Rådgivare till en nyss konkursad nyföretagare, som därpå började om igen och gjorde allting rätt direkt (berättat av storytellern Mats Heijbel i hans nyhetsbrev i maj 2007, och jag kan inte bestämma mig för om rådgivaren var patologiskt grym eller riktigt begåvad).


2. Dagens varning:

"Fortsatta insatser för att höja kvaliteten i bloggsystemet"

Meddelande till mig och alla andra bloggare på blogg.se. Av erfarenhet vet jag att det i realiteten betyder veckor av tilltagande elände här på Skrivkramp. Som om det inte var tillräckligt svårt för mina favoritbloggare att kommentera här allaredan.


Andra bloggar om: citat, blogg.se, konkurs

Jag och copykollegan Erik L. sitter kvar vid änden av det långa, långa bordet i köket, sedan resten av byrån återvänt till sina arbetsplatser efter Stefans födelsedagsfirande med glass für alle.

Plötsligt återkommer Lennart med en handgjord gatunamnsskylt som han lägger mellan oss:

"Eriksgatan", står det.


Andra bloggar om: kreativitet, Eriksgata

Okej, jag är väl inte den ende som får lite ångest inför jämna födelsedagar. Som gammal murvel gjorde jag lite research för att besvärja spökerierna. Och det visar sig bland annat att jag har följande bland mina års-kolleger födda 1958. For what it's worth:

Madonna, Prince och Michael Jacksson.
Viggo Mortensen, minsann.
Michelle Pfeiffer
Och så jag - och Tiina Rosenberg!

12 maj då?

Jo, då: Florence Nightingale och Krishnamurti.
Katharine Hepburn och Lill Lindfors.
Burt Bacharach - och jag - och så Gustav fucking Vasa!

Jag tror jag dör!


Andra bloggar om: Madonna, Prince, Michelle Pfeiffer, Gustav Vasa, 50 år

Det sägs ju att den som har rest har någonting att berätta. Och visst har vi det:

Istanbul mötte oss som vilken megapolis-storstad som helst, om än med ovanligt många uråldriga kyrkobyggnader. Men så småningom tonade bilden av någonting annat fram, någonting helt eget och mycket komplext.

Den viktigaste komponenten är inte storleken eller åldern, utan människorna. Här finns en aktiv vänlighet och ett intresse för medmänniskan som är otrolig, med tanke på att vi befann oss i en mångmiljonstad som varje år besöks av två miljoner turister. Istanbulborna borde helt enkelt vara trötta på turister. Men det är de inte, utan så fort vi blev stående i bryderi eller bara förvirring kom en turk fram och erbjöd sin hjälp. Ja, egentligen inte erbjöd någonting, ännu mindre var påflugen eller påträngande; de bara pratare med oss och undrade var vi kommer ifrån.

Det är för övrigt den vanligaste frågan i Istanbul, och trots attt svaret egenligen är ointressant startar den ett samtal ? eller frälser oss från problemet att jag fastnat i spärren vi spårvagnshållplatsen. Sammma fråga om var vi kommer ifrån var förbannat irriterande de första tusen gångerna på den överdådiga marknaden på Grand Bazar i gamla stan, eftersom vi har i ryggmärgen att besvara en vänlig fråga. Här var syftet dock att locka in oss i någon av de 4 000-5 000 butikerna i denna galleria. För det är vad den är, även om guideböckerna beskriver den som någonting annat.

Gissa var Gallerian i Milano har fått hela sin inspiration ifrån!

Guideböckerna är för övrigt det enda som skapar besvikelser. Hammamen vi rekommenderades var fin, men alldeles för dyr i förhållande tilll den upplevelse den erbjöd, bakverket som sades vara omistligt var varken det eller ens OK i smaken, trots påståendet at man inte borde lämna Istanbul utan att ha smakat den. Osv. Men Hagia Sofia är magiskt i sin uråldrighet , liksom den tusen år yngre men fortfarande 500 år gamla moskén ner vid Galatabron. Hela insidan av den enorma moskén är dekorerad med ett underbart kakel som får den att skimra i ljusblått.

Fast servitörerna och försäljarna på torget intill var en pest. De svärmade som hästflugor och var lika svåra att vifta bort. Ingen bet oss, men det kändes som om de skulle kunna göra det i vilket ögonblick som helst.


Andra bloggar om: Istanbul, resa, Turkiet

Fotnot: på vägen till flygplatsen följdes vi av delfiner. På mindre än 50 meters avstånd. På min födelsedag!

Det första du lär dig på journalistutbildningen är att stava rätt. Inte i största allmänhet, det kan du redan, utan namn. Hans Alfredson, Siw Malmkvist, Stikkan Anderson, Björn Ulvaeus råkade vara vara några av mina snubbelstenar. För kan du inte ens stava namnet rätt finns det ingen anledning att tro på dig över huvud taget.

Fast den där lektionen hade jag redan fått på gymnasiet. På Borgaskolan i Malmö. Inte av någon lärare, men väl av en i amerikansk gitarrock från 1960-talet bättre bevandrad elev än jag själv - lustigt nog har jag fortfarande inte en aning om vem det var. Hur som helst så satt vi vecka ut och vecka in och karvade i ett av bänklocken. Han (hon?) och jag, i samma bänk, fast i olika klasser, och tjafsade om hur Jimi Hendrix stavade sitt förnamn. Jag VISSTE ju att det var Jimmi med två m - och det var mycket förödmjukande när jag till slut fick ge mig. För det är ju, har alltid varit, och kommer alltid att vara, Jimi.

Det borde jag ha vetat redan då.

Sedan dess stavar jag av princip aldrig fel på namn, om det inte är någon särskilt dum jävel som ska förödmjukas genom att man inte ens bryr sig om hur hans (hennes?) namn stavas.

Andra bloggar om: stavning, Jimi Hendrix, skola, journalistik

Fotnot för nördar: Vad hette Jimi (i förnamn), egentligen? Svar: James Marshall. Den något teknikbesatte drar därvid parallellen till namnet på Jimis favoritförstärkare. Lustigt sammanträffande, åtminstone.

Wow.

Istanbul, knutpunkt i det moderna Turkiet och en korsväg för alla detta motsägelsefulla lands tendenser på en gång. Nu är jag tillbaka efter en vecka i korsdraget där, trött men sannerligen synnerligen nöjd.

Man får ett hyfsat hotellrum för - jämförelsevis - en spottstyver och sedan bor man hypercentralt mitt i hjärtat av denna +15-miljonersstad, som tycks vara omgiven av vatten på alla sidor. Här samsas det modernaste moderna med en prutningskultur och med böneutropare hämtade från det uråldrigaste islam. Har jag några invändningar mot stan, mer än att den är utmattande, så är det att alldeles för många byggnader är fula och nästan alla andra är ointressanta. Det innebär en oangenäm skillnad mot fjolårets favoritmål Barcelona, där arkitekturen är ljuvligt festlig på en nivå som närmar sig fyrverkeriets.

Så inte i Istanbul.

Ska man vara elak gäller samma iakttagelse även kvinnorna där.

Men resten! Stan är så full av motsägelsefulla tendenser att man blir lyckligt vindögd som förstagångsbesökare. Och så mycket kryper den besökaren in under skinnet att den på bara några dagar förvandlade er prutningshatande berättare till kungen av Grand Bazaar. Antagligen lurade skjortförsäljaren i basaren skjortan av mig, men jag åkte hem med fem "Ralph Lauren"-skjortor i bagaget och både kvaliteten och snittet slog 2004 års motsvarande Thailandsfynd med hästlängder. Några klockor, en resväska, ett par halvbra parfymimitationer och lite presenter därtill fick flygplatspersonalen att titta snett på bagaget när vi skulle åka hem, men till sist släppte ombord både oss och våra väskor.

Och därmed kommer vi in på pricken över i: Turkish Airlines, som inte bara serverar en liten men fullt ätbar middag ombord, utan som också bjuder på vinet till maten. I ekonomiklass!

När hände det på SAS senast? För att inte tala om Sterling (när de inte strejkar ?) eller Ryan Air?


Andra bloggar om: Istanbul, Turkiet, pruta, flygbolag, flygplansmat

Passa dig för att bränna huden på huvudet när du har rakat skallen. Det ser ut som mjäll fast du saknar hår.

Andra bloggar om: solbränna, skallig, mjäll

"Och vad sitter du och skrattar åt, då?", frågade min kollega förundrat.

Och vad svarar man på det, när man just skrattar sig svettig åt en bloggare som med suverän elegans lyckas förvandla en enkel matanekdot till någonting mycket oanständigt smakfullt?

"Det kan jag inte berätta", sa jag sedesamt.

Läs själva, om ni är öppna nog.


Andra bloggar om: mat, sex, smak

"Skratta och hela världen skrattar med dig. Snarka och du sover ensam."

Anthony Burgess


Andra bloggar om: skratt, snarkning, citat

Hur mycket tid har du att läsa din morgontidning en vanlig morgon?

Nej, tänkte väl det. Men, som bekant finns det en handfull vardagsmorgnar när man har all tid i världen att läsa tidningen, när man kan käka frukost i sängen och prassla sig igenom alla de delar som gör de vardagliga gryningarna på muggen till en logistisk katastrof. De kallas helgdagar och inträffade bland annat i dag.

Det firar morgontidningarna med att inte komma ut, och jag kan - trots 20 år i branschen - fortfarande inte förstå hur de tänker.

I morgon är det vardag igen, stress och jäkt och en tidning som ingen hinner läsa. Å andra sidan får vi då gratistidningarna nedkörda i halsen av de utdelare som inte godtar nej som ett svar.

Andra bloggar om: helg, helgdagar, tidningar, morgontidningar, ilandsproblem