SKRIVKRAMP

Det finns få saker som är så förbannat meningslösa som grammatik. Åtminstone min hjärna hamnar i  fullständigt baklås om du bara så mycket som nämner ackusativobjekt och slutar sedan fullständigt att fungera. Enda sättet att komma loss igen är att ta makten över snömoset och vrida till det till sin egen fördel.

Som högstadiekamraten Wims (var är du i dag?), som införde ett fjärde tempus, kallat 'suputus'. Så här fungerade det:

• cykla
• cyklade
• cyklat
• punktering

Möjligen kan man angripa grammatiken mer poetiskt. Vad sägs i så fall om denna egenhändighet?

Även substantiven har sina tidsformer; så visar våren att vatten är imperfekt av is:
is i förfluten form.

;-)