Prokrastinering pågår

Mera läsning för dig som behöver en ursäkt för att inte skriva just nu: härlig infografik i SvD.

Årets extranummer

Den här bloggen sover sin tornrosasömn sedan länge (numera återfinns jag här), men googlar du på skrivkramp är chansen stor att du hamnar just här.

I så fall måste du läsa detta, som handlar just om skrivkramp och vad man kan göra åt det!


Andra bloggar om:

Smyg nästa. Nästa: Smyg

Kära ni som fortfarande passerar Skrivkramp med imponerande envishet. Välkomna till Smyg, min nuvarande plats i bloggosfären.

Skogens musik. Och doft.

Jag kan fortfarande se tallarnas rötter slingra sig över stigen, fortfarande känna deras vassa överkant när jag trampade på dem, fortfarande uppleva solarna och stjärnorna som dansade framför ögonen när jag av och till inte såg dem i tid utan dammade tårna rätt in i det sega virket.

Jag kan fortfarande känna den torra doften av svensk sommarbarrskog med en bas av bohusländsk saltvattenluft och en toppnot av nästan  färdiga blåbär.

Jag kan fortfarande känna mina såriga läppar efter timmar av blygt hångel, fortfarande smaken av den första (och sista!) kyssen med en tjej som har en prilla inne.

Jag kan fortfarande uppleva alla försöken att ta oss in i tjejernas sovsal, blickarna, spelet, danserna, fumlandet. Och jag minns den dubbla sommartiden som var rektor Lennarts geniala trick för att kunna få hormonfullpumpade ungar i säng och ur säng i någorlunda rimlig tid.

Och antagligen är jag en av mycket få som älskar Steams "Na, na, hey, hey, kiss him goodbye". Verkligen Älskar, in i minsta not och klistrig refräng.

Naturligtvis har kärleken ingen musikalisk grund, den är helt enkelt frukten av, den samlande symbolen för, alla de ljuvliga sommardagar när jag 11,12 och 13 år gammal gick på seglarskola på Tjörn, I Kållekärr, tror jag att det hette. Varje morgon väcktes vi till en ny härlig dag, med sol, bad, segel och lek, av just den låten, spelad på allt fullare volym i stereon utanför sovsalarna.


Tack till Anders Ekström, som nyss försökte förmedla sin bild av lyckan, kondenserad i
ett musikaliskt minne, på sin blogg.

Bonus: Försök föreställa dig min förvåning, när jag nästan 30 år senare går runt i regnskogen i Amazonas, under torrperioden där, och känner precis samma doft som i sommarskogen på Tjörn. Det är ytterligare ett härligt ögonblick i mitt liv, men det krävdes en hel del arbete för hjärnan att försöka integrera dessa två miljöer, fullständigt skilda åt i både geografi, tid och kultur, kring samma doftupplevelse.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

En dag på det stora skivbolaget

"Du, Bill, vad ska vi göra? Vi säljer för lite skivor!"
"Jo, Bull, jag vet: vi gör det svårare att köpa dem."
"Eh?"
"Jo
, vi tar bort dem från Itunes, så måste folk gå till skivaffären och köpa dem i stället. Det är bra för dem, så får de lite motion. Soffpotatisarna."
"Ja men, det är ju lysande, Bull."
"Tack Bill, jag visste att du skulle förstå!"


Andra bloggar om: , , , ,

En flytt är som en fylla

"Moving is a lot like drinking too much. I have all these bruises I can't explain, and I don't know where any of my sh*t is."

JillMatrix.com

Andra bloggar om: , , ,

Utan java i Barsebäck

För tionågonting år sedan fick jag ett fantastiskt uppdrag: åk ut i trakterna kring Barsebäcks kärnkraftsverk och intervjua några utvalda gamlingar om hur livet i trakten kunde te sig förr i tiden.

Målet var en bok som skulle sprida strålglans (förlåt, jag kunde inte låta bli) kring verket och dess ägare, och uppdraget var precis lika stimulerande som man kunde hoppas i förväg.

Det var bara det där med kaffet.

Det vet man ju hur gamlingar är med besökare. Det ska kokas kaffe och bjudas på kakor och trugas och bjudas igen och passar man sig inte får man så ont i magen att man inte vet vad man ska ta sig till. I all synnerhet om man har ett tiotal besök att klara av på bara någon vecka.

Men det är nåt med trakterna kring Barsebäcksverket som jag fortfarande inte har blivit riktigt klok på. Jag tror inte att det är strålningen, men säker kan man kanske inte vara. För hur jag än for runt bland gamlingarna där, några kända och några inte och några så där lite lokalt mitt emellan, så inte fick jag nåt kaffe inte.

Inte så mycket som en slät kopp.


Andra bloggar om:
, , , , ,

Ska det va en glass?

"FN:s millenniemål är att antalet människor som inte har tillgång till hållbar sanitet ska halveras till 2015. För att nå dit krävs tio miljarder om året. Det är en procent av världens militärbudgetar, eller lika mycket pengar som européer äter glass för."

(fritt efter) Sofia Ström/TT (
publicerad i Expressen 16/8 2008)


Andra bloggar om: , , ,

Naturlig utveckling?

Under en bilfärd i ett grannland får hyrbilens GPS stå för lokalkännedomen. Det går sådär, trots att en vacker kvinnoröst gör sitt bästa för att hålla ekipaget på den rätta vägen. Apparaten har också en funktion som varnar för fortkörning med ett läte som påminner om ett råmande, och i takt med att vägfinnandet går bättre ökar hastigheten allt mer.

Efter några timmar utspelar sig följande konversation, apropå GPS:ens olika "röster":

”She seemed so nice at first, really nice, and now she is a cow.”

“Yap. That’s how it goes.”

Andra bloggar om:
, ,

Sopor

Om någon vecka börjar Staffanstorpsbornas hämnd på malmöiterna: Malmöfestivalen, och hela stan förvandlas till Sjöbo marknad. Ser verkligen fram emot det.

Som lök på laxen har gatukontoret fraktat bort alla papperskorgar från centrum. Hur tänker man då?

Andra bloggar om:
, , ,

Mera musik!

När man till sist tagit sig ut ur flytt- och bröllopsträsket inser man att världen utanför rör på sig. Ett av de trevligare bevisen på detta är gratismusiktjänsten Spotify (mer info här) som man dock behöver en inbjudan till för att kunna ta del av.

Är det någon vänlig människa där ute som kan ge en gammal musiknörd en sådan?

Snälla?

Andra bloggar om:

Apropå hagelbössa

"Apropå hagelbössa" är ett uttryck som används i Chile, och som betyder ungefär apropå ingenting. Och apropå ingenting hittade jag följande lilla citat från DI Weeken hösten 2007 alldeles nyss:

"Den svenska korven innehåller så mycket mjöl att den skulle klassas som bröd i Finland."

Andra bloggar om:
, , , ,

"I do"

Det finns en ljuvlig videosnutt där jag står utanför Domkyrkan en halvtimme efter att bröllopet skulle ha börjat.

”Är du nervös?”, frågar en av gästerna.

”Nej”, svarar jag, ”inte ett dugg. Men jag känner för att dansa”, och så gör jag just det, snygg som synden i min smoking, medan kameran rullar.

För jag var så förväntansfull, så nyfiken på klänningen, så trygg i min förvissning om att du faktiskt skulle komma, även om en och annan i församlingen nog undrade vad fan det vad frågan om när tiden bara gick och gick. Men jag visste ju att du skulle komma. Så fort du var klar. Jag behövde inte ens ringa och kolla varför du dröjde. Jag visste att du skulle komma, så fort du kunde.

Och det gjorde du ju också. Klockan var nästan tre kvart för mycket, men som du kom. Och som du såg ut! Och som du såg på mig, när du väl fått ned hjärtat ur halsgropen och sjungit nerverna på plats medan vi tågade in med Al Greens ”Love is a beautiful thing” i strupen.

Agneta, vår präst, var en fullträff, klok, lugn, positiv och rolig, och du skrattade högt i kyrkan när hon drev med de forskare som försöker reducera kärlek till en fråga om kemiska substanser.

Och jag lyckades hålla tårarna borta, till och med under löftena. De underbara löftena.

Fast tårarna dök upp sedan, under festen, när din äldste son spelade solo på pianot, ett namnlöst stycke som han skrivit själv och som var så målande, så perfekt gestaltande soundtracket till filmen om hur våra parallella liv till sist mötte varandra.

Tegnérs på Akademiska Föreningen i Lund var den perfekta platsen för en bröllopsfest, Bertil och hans personal överträffade allt de hade lovat med god marginal, från första bubblet till sista skvätten av det gudabenådade guldet till kaffet.

Och tårtan, bakad av chokladmästaren Jan Hedh.

Och då har jag inte ens talat om talen, de ljuvliga talen, från din pappas välkomsthälsning, via min pappa och mamma och kusin och kolleger, till dina syskon och vänner och deras passning om att Claudia nog är född en halvtimme försent och har fått slåss med detta faktum hela livet.

Eller om hur båda dina pojkar var hjärtat i bandet både i kyrkan och på festen. Eller om hur min store pojke samlade sig och läste ur Korintierbrevet eller om hur min dotter tog sig an hedersuppdraget som brudnäbb.

Eller om alla er andra, som gjorde bröllopet till en så storartad upplevelse.

Jag älskar er, allesammans.

Andra bloggar om:
,

Dagens citat

"Those who dance are considered insane by those who can’t hear the music."

Den amerikanske ståupparen
George Carlin


Andra bloggar om: , ,

Mer, mer, mer!

Det var ett ljuvligt bröllop. Vill ni se mer finns det här!

Andra bloggar om: , ,