SKRIVKRAMP

Det händer ibland att någon annan skriver precis det man tänker. Precis! (fast bättre - det är det som är så irriterande).

Och så finns det Bodil Malmsten, som skriver som jag tänker hela tiden, fast bättre. Dagens inlägg på hennes blogg är ett sånt i kubik. Och eftersom det bara går att länka till hennes blogg i dess helhet (här), så klipper jag in hela det aktuella inlägget här nedanför (och om Bodil misstycker så tar jag naturligtvis bort det igen):

Onda aningar

Feber. Ont i halsen, ont i huvudet, ont i kroppen, onda aningar.
De onda aningarna har att göra med så kallad respons jag har fått på det jag skriver, gensvar som enligt mig är baserat på ett gigantiskt missförstånd.
Jag skriver inte för att tala om hur någon annan ska göra, vad som är rätt.
Jag är ingen förebild.
Jag har inte rätt.
Att jag tycker att jag har rätt - det är en annan sak; det är klart att jag tycker att jag har rätt, men jag har inte rätt.
Det finns inget rätt.
Jag är ingen läroanstalt, inget universitet - jag vet inte bättre och absolut inte bäst.
Jag kan inte lära ut någonting.
När jag skriver om exempelvis The Shield, eller Thomas Bernhard - det är inte för att andra ska se samma sak som jag i The Shield eller Thomas Bernhard. Jag skriver om till exempel The Shield eller Thomas Bernhard för att jag inte kan låta bli.
Orsaken till att allt som passerar mig måste komma ut i form av ord känner jag inte till.
Det bara är så.

Den som skriver har rätt?
Jo, men bara medan den skriver.

Bodil Malmsten