Kära kolleger (sic!)

”Du som inte ens kan stava ordentligt, dina åsikter förtjänar inte att bemötas”.

Se där: ett av de äldsta retoriska tricken i hela boken. ”John A” försökte sig på det i en kommentar till min post om
språkpuckon och annat oknytt i spalterna här nedanför nyss. Dessvärre (för honom själv, för oss övriga var det bara underhållande) sköt han sig själv i foten på samma gång.

Sakfrågan undvek han däremot. Därför kan jag inte motstå chansen att få  undervisa honom i den egna sakfråga som han så elegant tappade i golvet: det heter faktiskt ”kolleger” numera. ”Kollegor” med ”o” går också bra, men de ledande rättesnörena Svenska Akademins Ordlista (SAOL) och NE:s ordbok har båda varianten "kolleger" som sina förstahandsalternativ.

Eftersom jag är professionell skribent försöker jag avhålla mig från en massa eget tyckande och följer i 99 fall av 100 rekommendationerna från folk som vet bättre, eller i alla fall borde göra det. Skälet? Att jag har ett budskap att överbringa. Detta är viktigare än den eventuella skönheten i språket. Och genom att använda förstahandsalternativet retar jag så få av mina läsare som möjligt.

Om jag därvid mister John A är jag inte fullständigt övertygad om att det verkligen är en förlust.

Fotnot: "sic" är latin och betyder egentligen "så". Ordet används stundom för att understryka att ett uppseendeväckande eller egendomligt citatord faktiskt är rätt återgivet. På läkemedelsrecept användes förr påskriften sic! för att markera att en anmärkningsvärt hög dos av läkemedlet i fråga var avsiktlig. (Citat från NE)

Kommentarer
Postat av: Lotten Bergman

Just detta med kollegEr kan man slå nästan vem som helst med häpnad med. (Se där, en ordföljd som är värd en egen avhandling.) Jag har pratat om det så många gånger att jag nu numera har svårt med andra ord som t.ex. ärtor/ärter.

Postat av: SKRIVKRAMP

Okej, när vi då vererbörligen har konstaterat att vi har rätt; hur kommer det sig då att regelverket rekommenderar ett bruk som är så långt ifrån "vemsomhelst"? När man annars söker regler och riktlinjer hos språkvetarna, brukar de ju kunna hitta argument för vilka dumheter som helst, bara dessa är vedertagna av språkbrukarna.

Men så, med just kolleger/kollegor är det plötsligt andra bullar. Jag fattar noll, eller inte ett jota.

2007-01-08 @ 13:18:19
URL: http://original.blogg.se
Postat av: Salt

Åååååhhh... tack för att du lär en illiterat gammal hagga! Jag har aldrig vetat - eller tagit reda på - vad sic faktiskt betyder. Av de sammanhang det använts så har jag ju räknat ut betydelsen, men faktum är att jag tänkt på sic som "Spelling InCorrect".

Jag har den vansinniga gammalkommunistiska åsikten att alla äger rätt till sitt tyckande, och jag låter därför folk tycka, även om de har svenska som tredjespråk, är dyslektiker eller som jag: en jävel på att komma åt fel tangenter. Jag lyssnar jävligt uppmärksamt på min systerson som ännu inte uttalar ett enda ord rent.

Men har man som yrke och profession (två synonymer ör att ytterligare förstärka min ståndpunkt) att exempelvis framföra ett tiotal fraser i tv-rutan om dagen, då begär jag att människan ska vara tydlig och hålla sig till gängse uttalsregler - även när det gäller främmande språk.

Det är allt jag begär! Människan behöver inte kunna historia, geografi eller kemi, bara h*n kan uttala exempelvis Rome rätt.
Inte på svenska som Rom eller det märkliga Room.

Ibland är det språkligt sett svårt att hänga med i mina resonemang, för jag skriver inte lika fort som jag tänker och då kan små förtydliganden gå förlorade. Men ju viktigare jag tycker att det jag har att säga är, desto mer filar jag förstås på texten. Och nånstans... i en avlägsen galax, trodde jag att det var så de flesta jobbade.

Ju fler som lyssnar eller läser, desto tydligare måste jag vara.

2007-01-08 @ 15:56:41
URL: http://salt.blogsome.com
Postat av: Ulla

Jag som trodde det hette Roma på främmande språk. ;)

2007-01-08 @ 19:05:24
Postat av: SKRIVKRAMP

Salt och Ulla: möjligen talar den ena om TV-serien och den andra om huvudstaden?

Salt: illiterat, my ass! Förmodligen är det andra bara bluff det med! :-)

2007-01-08 @ 19:54:55
URL: http://original.blogg.se
Postat av: Salt

Ulla vet nog vad jag menar. :) För ska vi vara petiga så undrar jag varför romarna pratar brittisk engelska - i en amerikansk serie.
Men det har mer med filmspråk än det rent språkliga att göra..

Jag fejkar både bildning, begåvning och skönhet... och charm. Hela jag är ett virtuellt silikoninlägg! ;)

2007-01-08 @ 20:46:09
URL: http://salt.blogsome.com
Postat av: Trassel

Ville bara tacka för dina kommentarer. De värmer.

2007-01-09 @ 09:11:47
URL: http://trasselfia.blogspot.com
Postat av: johnny

"Kollegor heter det, inte kollegor".Finn fem fel...jag läser John A:s mening men finner ingen skillnad. kollegor och kollegor. jag fattar ingenting.

2007-01-09 @ 11:02:45
URL: http://nederbird.blogspot.com
Postat av: SKRIVKRAMP

Johnny: stackars John A skulle dissa mig för vad han trodde var en felstavning, men lyckades stava fel själv! Stackarn har inte hört av sig igen ...

2007-01-09 @ 11:27:39
URL: http://original.blogg.se
Postat av: Rättesnöre

"Kollegor" används för kvinnliga sådana. "Kolleger" betäckningar en samling medarbetare utan att för den skull behöva referera till deras kön.

2007-01-26 @ 10:52:25
Postat av: SKRIVKRAMP

Hur långt är ett snöre? Och var har du hittat att ordet kolleger skulle ha genusformer?

Btw: var har du hittat stavningen av "betäckningar"? Tänk på att dina kollegor (special-sic bara för dig här, bara för denna gången) inte uppskattar oombedda betäckningar!

*LOL*

2007-01-26 @ 11:01:42
URL: http://original.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback