Gådda jular, i skräckslaget minne bevarade
Visa inte Fanny & Alexander för unga gifta med familjekänsla. Visa. Inte. Fanny & Alexander. Gissa om exet och jag försåg oss på Fanny & Alexander när vi var unga och nygifta. Å andra sidan blev straffet både omedelbart och långvarigt, för har man väl skapat en tradition så sitter den som en kroppsdel sedan. Några av deltagarna kunde knappast komma in i samma rum utan att börja kasta mental kniv på varandra; en annan var på gränsen till utmattningsdepression varje jul och hade dåligt samvete åt alla håll utom åt vårt kändes det som. Ytterligare medlemmar av familjen kunde inte umgås med barnen utan att retas med dem och somliga av barnen kunde inte undgå att reta upp sig på detta. Det unga paret själv odlade överambitionen som en sällsynt blomma och fixade tvångsmässigt med julgran och knäck och julgardiner och elektriska adventsljusstakar och krans på dörren och pepparkaka i fönstret och pepparkakshus och julkrubba (där sonen skönt nog dock alltid lyckades få med en modellbil till Jesusbarnet eftersom det var det finaste han visste; i sängen hade han för övrigt så många bilar att han inte kunde vända sig om i sömen utan att förorsaka en masskrock).
Ja, och när alla var på plats, Kalle avverkad och alla satt ned började klappterrorn, där en klapp i taget skulle delas ut av tvångskommenderad tomte, sedan öppnas och vederbörligen beundras av alla, tackas för medelst kram och det var trångt och omöjligt att komma fram till soffan och så tog man nästa. Med tanke på att att det var tio-tolv pers varje jul och ett halvdussin klappar per skalle i snitt så tog spektaklet sin rundliga tid. Kombinerat med knivkastningen och sockerchocken från före kalle och att skinkan som ingen egentligen ville äta men alla skulle ha sakta skrumpnade i ugnen så blev mitt förhållande til julen allt mer … pressat.
Det tog en ny kvinna för att återföra mig till glädjen i att fira jul. Återföra, förresten? För att finna den över huvud taget.
Tack Clauda. För det också. Gillar din frisyr by the way.
;-)
Och så här fina är julfirarbarnen tillsammans:
Ja, och när alla var på plats, Kalle avverkad och alla satt ned började klappterrorn, där en klapp i taget skulle delas ut av tvångskommenderad tomte, sedan öppnas och vederbörligen beundras av alla, tackas för medelst kram och det var trångt och omöjligt att komma fram till soffan och så tog man nästa. Med tanke på att att det var tio-tolv pers varje jul och ett halvdussin klappar per skalle i snitt så tog spektaklet sin rundliga tid. Kombinerat med knivkastningen och sockerchocken från före kalle och att skinkan som ingen egentligen ville äta men alla skulle ha sakta skrumpnade i ugnen så blev mitt förhållande til julen allt mer … pressat.
Det tog en ny kvinna för att återföra mig till glädjen i att fira jul. Återföra, förresten? För att finna den över huvud taget.
Tack Clauda. För det också. Gillar din frisyr by the way.
;-)
Och så här fina är julfirarbarnen tillsammans:
Kommentarer
Postat av: johnny
Jag blir glad och varm i hjärtat när jag läser. Du får hoppet att finna den stora kärleken att leva vidare. Tack.
Trackback