Smyg nästa. Nästa: Smyg

Kära ni som fortfarande passerar Skrivkramp med imponerande envishet. Välkomna till Smyg, min nuvarande plats i bloggosfären.

Skogens musik. Och doft.

Jag kan fortfarande se tallarnas rötter slingra sig över stigen, fortfarande känna deras vassa överkant när jag trampade på dem, fortfarande uppleva solarna och stjärnorna som dansade framför ögonen när jag av och till inte såg dem i tid utan dammade tårna rätt in i det sega virket.

Jag kan fortfarande känna den torra doften av svensk sommarbarrskog med en bas av bohusländsk saltvattenluft och en toppnot av nästan  färdiga blåbär.

Jag kan fortfarande känna mina såriga läppar efter timmar av blygt hångel, fortfarande smaken av den första (och sista!) kyssen med en tjej som har en prilla inne.

Jag kan fortfarande uppleva alla försöken att ta oss in i tjejernas sovsal, blickarna, spelet, danserna, fumlandet. Och jag minns den dubbla sommartiden som var rektor Lennarts geniala trick för att kunna få hormonfullpumpade ungar i säng och ur säng i någorlunda rimlig tid.

Och antagligen är jag en av mycket få som älskar Steams "Na, na, hey, hey, kiss him goodbye". Verkligen Älskar, in i minsta not och klistrig refräng.

Naturligtvis har kärleken ingen musikalisk grund, den är helt enkelt frukten av, den samlande symbolen för, alla de ljuvliga sommardagar när jag 11,12 och 13 år gammal gick på seglarskola på Tjörn, I Kållekärr, tror jag att det hette. Varje morgon väcktes vi till en ny härlig dag, med sol, bad, segel och lek, av just den låten, spelad på allt fullare volym i stereon utanför sovsalarna.


Tack till Anders Ekström, som nyss försökte förmedla sin bild av lyckan, kondenserad i
ett musikaliskt minne, på sin blogg.

Bonus: Försök föreställa dig min förvåning, när jag nästan 30 år senare går runt i regnskogen i Amazonas, under torrperioden där, och känner precis samma doft som i sommarskogen på Tjörn. Det är ytterligare ett härligt ögonblick i mitt liv, men det krävdes en hel del arbete för hjärnan att försöka integrera dessa två miljöer, fullständigt skilda åt i både geografi, tid och kultur, kring samma doftupplevelse.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

En dag på det stora skivbolaget

"Du, Bill, vad ska vi göra? Vi säljer för lite skivor!"
"Jo, Bull, jag vet: vi gör det svårare att köpa dem."
"Eh?"
"Jo
, vi tar bort dem från Itunes, så måste folk gå till skivaffären och köpa dem i stället. Det är bra för dem, så får de lite motion. Soffpotatisarna."
"Ja men, det är ju lysande, Bull."
"Tack Bill, jag visste att du skulle förstå!"


Andra bloggar om: , , , ,

Utan java i Barsebäck

För tionågonting år sedan fick jag ett fantastiskt uppdrag: åk ut i trakterna kring Barsebäcks kärnkraftsverk och intervjua några utvalda gamlingar om hur livet i trakten kunde te sig förr i tiden.

Målet var en bok som skulle sprida strålglans (förlåt, jag kunde inte låta bli) kring verket och dess ägare, och uppdraget var precis lika stimulerande som man kunde hoppas i förväg.

Det var bara det där med kaffet.

Det vet man ju hur gamlingar är med besökare. Det ska kokas kaffe och bjudas på kakor och trugas och bjudas igen och passar man sig inte får man så ont i magen att man inte vet vad man ska ta sig till. I all synnerhet om man har ett tiotal besök att klara av på bara någon vecka.

Men det är nåt med trakterna kring Barsebäcksverket som jag fortfarande inte har blivit riktigt klok på. Jag tror inte att det är strålningen, men säker kan man kanske inte vara. För hur jag än for runt bland gamlingarna där, några kända och några inte och några så där lite lokalt mitt emellan, så inte fick jag nåt kaffe inte.

Inte så mycket som en slät kopp.


Andra bloggar om:
, , , , ,

Ska det va en glass?

"FN:s millenniemål är att antalet människor som inte har tillgång till hållbar sanitet ska halveras till 2015. För att nå dit krävs tio miljarder om året. Det är en procent av världens militärbudgetar, eller lika mycket pengar som européer äter glass för."

(fritt efter) Sofia Ström/TT (
publicerad i Expressen 16/8 2008)


Andra bloggar om: , , ,

Naturlig utveckling?

Under en bilfärd i ett grannland får hyrbilens GPS stå för lokalkännedomen. Det går sådär, trots att en vacker kvinnoröst gör sitt bästa för att hålla ekipaget på den rätta vägen. Apparaten har också en funktion som varnar för fortkörning med ett läte som påminner om ett råmande, och i takt med att vägfinnandet går bättre ökar hastigheten allt mer.

Efter några timmar utspelar sig följande konversation, apropå GPS:ens olika "röster":

”She seemed so nice at first, really nice, and now she is a cow.”

“Yap. That’s how it goes.”

Andra bloggar om:
, ,

Sopor

Om någon vecka börjar Staffanstorpsbornas hämnd på malmöiterna: Malmöfestivalen, och hela stan förvandlas till Sjöbo marknad. Ser verkligen fram emot det.

Som lök på laxen har gatukontoret fraktat bort alla papperskorgar från centrum. Hur tänker man då?

Andra bloggar om:
, , ,

Mera musik!

När man till sist tagit sig ut ur flytt- och bröllopsträsket inser man att världen utanför rör på sig. Ett av de trevligare bevisen på detta är gratismusiktjänsten Spotify (mer info här) som man dock behöver en inbjudan till för att kunna ta del av.

Är det någon vänlig människa där ute som kan ge en gammal musiknörd en sådan?

Snälla?

Andra bloggar om:

"I do"

Det finns en ljuvlig videosnutt där jag står utanför Domkyrkan en halvtimme efter att bröllopet skulle ha börjat.

”Är du nervös?”, frågar en av gästerna.

”Nej”, svarar jag, ”inte ett dugg. Men jag känner för att dansa”, och så gör jag just det, snygg som synden i min smoking, medan kameran rullar.

För jag var så förväntansfull, så nyfiken på klänningen, så trygg i min förvissning om att du faktiskt skulle komma, även om en och annan i församlingen nog undrade vad fan det vad frågan om när tiden bara gick och gick. Men jag visste ju att du skulle komma. Så fort du var klar. Jag behövde inte ens ringa och kolla varför du dröjde. Jag visste att du skulle komma, så fort du kunde.

Och det gjorde du ju också. Klockan var nästan tre kvart för mycket, men som du kom. Och som du såg ut! Och som du såg på mig, när du väl fått ned hjärtat ur halsgropen och sjungit nerverna på plats medan vi tågade in med Al Greens ”Love is a beautiful thing” i strupen.

Agneta, vår präst, var en fullträff, klok, lugn, positiv och rolig, och du skrattade högt i kyrkan när hon drev med de forskare som försöker reducera kärlek till en fråga om kemiska substanser.

Och jag lyckades hålla tårarna borta, till och med under löftena. De underbara löftena.

Fast tårarna dök upp sedan, under festen, när din äldste son spelade solo på pianot, ett namnlöst stycke som han skrivit själv och som var så målande, så perfekt gestaltande soundtracket till filmen om hur våra parallella liv till sist mötte varandra.

Tegnérs på Akademiska Föreningen i Lund var den perfekta platsen för en bröllopsfest, Bertil och hans personal överträffade allt de hade lovat med god marginal, från första bubblet till sista skvätten av det gudabenådade guldet till kaffet.

Och tårtan, bakad av chokladmästaren Jan Hedh.

Och då har jag inte ens talat om talen, de ljuvliga talen, från din pappas välkomsthälsning, via min pappa och mamma och kusin och kolleger, till dina syskon och vänner och deras passning om att Claudia nog är född en halvtimme försent och har fått slåss med detta faktum hela livet.

Eller om hur båda dina pojkar var hjärtat i bandet både i kyrkan och på festen. Eller om hur min store pojke samlade sig och läste ur Korintierbrevet eller om hur min dotter tog sig an hedersuppdraget som brudnäbb.

Eller om alla er andra, som gjorde bröllopet till en så storartad upplevelse.

Jag älskar er, allesammans.

Andra bloggar om:
,

Mer, mer, mer!

Det var ett ljuvligt bröllop. Vill ni se mer finns det här!

Andra bloggar om: , ,

När tu blev ett

Det har varit väääldigt stillsamt på Skrivkramp en längre tid nu. Desto händelserikare hr det varit IRL, till exempel i form av detta:




Den 28 juni blev vi man och hustru, jag och Claudia, vid ett underbart bröllop i Domkyrkan i Lund. Att älska och bli älskad, det är the shit, helt klart!

:-)



Andra bloggar om:
, , ,

Fem order till omgivningen

Lotten ber mig sammanställa "vad jag skulle ge för fem olika order till omgivningen om jag kunde. Ju mer egoism, desto bättre!". Och eftersom det är Lotten så svarar jag väl då:

  1. "Packa er" (till alla sakerna som flyttgubbarna ska hämta när vi flyttar på onsdag).
  2. "Packa upp er" (till samma saker på onsdag kväll).
  3. "Packa mig" (till servitören på Grand, där jag är för att jag inte behöver sköta om min egen flyttning).
  4. "Betala dig" (till fakturan från flyttfirman)
  5. "Kyss mig!" (till min, om 12 dagar, blivande hustru)
Bra så, Lotten?

PS: hade jag haft nåt klokt att säga om FRA hade jag naturligtvis gjort det.

Andra bloggar om: , ,

Soul to soul. Fire to fire. Nothing's like this love's desire. Love is a beautiful thing.

Wow.

Vi repade på plats i Lunds Domkyrka i går. Fatta vilken akustik det är där inne! En efterklang som allra först gör en vettskrämd, men som så småningom blir ens vän.

Till Paradis vi gå med sång! Soulsång.

Andra bloggar om:
, , ,

Sjung där du står

Förberedelserna för bröllopet går vidare, och i går var det soundcheck med bandet. Det ska nämligen sjungas en massa när vi gifter oss. I kyrkan också. ”Love is a beautiful thing”, till exempel. Solo …, eller i alla fall duo, för det är undertecknad och hans brud som ska göra’t.

Det är väl gott och väl för henne, som kunde ha sången som yrke, men jag har aldrig varit i närheten av en sångmikrofon, eller en publik, förut. Publiken har jag fortfarande inte träffat, men mötet med mikrofonen (och bandet) blev elektriskt, om man får uttrycka sig som så i just det här sammanhanget.

Det finns ett antal fritidssysselsättningar som entusiasterna gärna beskriver med orden ”det roligase man kan göra med kläderna på”, och att sjunga soul med sin älskade, kompad av ett snortajt band som inkluderar hennes ungar, det var … stort! Tack Mikko. Tack Pauli. Tack Robban, Stefan och Jens.

You rock, ta mej fan.


Andra bloggar om:
, , ,

Det var jag, en polis och Ilmar Reepalu

Häromdagen stod jag i världens kortaste kö hos Malmöpolisen. Jag var där för att lämna in en livboj som jag hittat där den inte gjorde någon nytta, och bakom mig stod socialdemokratiska finanskommunalrådet Ilmar Reepalu. Polisen i luckan tittade i tur och ordning på mig, på Reepalu och på livbojen. Lite polisovilligt sådär tog han emot den, lyfte in den genom sin glaslucka och studerade texten på den närmare.

"Trygg Hansa", sa han och läste högt. "Och Malmö stad." Så lyfte han blicken igen, tittade på Reepalu och sa: "Men då kan DU ju ta den här!"

Reepalu log tillbaka och svarade: "Nej tack. Vi håller oss flytande ändå."

Andra bloggar om:
, , , , ,

Sändningsuppehåll

Det är mycket nu, så Skrivkramp får prioritera ned bloggen ett tag. Inget allvarligt, ingen förtroendekris, ingen skrivkramp (!), bara för mycket nu.

Stay tuned, man vet aldrig när skrivklådan slår till nästa gång!

Andra bloggar om:
, ,

På armlängds avstånd från godiset

De automatiska dörrarna till ICA-butiken hade varit dåliga en längre tid. I går hade jag bestämt träff med en kompis alldeles i närheten och vi träffades vid cykelstället utanför. I ögonvrån såg jag en liten kille som försökte komma in. Han hoppade och viftade med armarna, men dörrarna öppnades inte. Efter en stund fick han syn på en pall som stod utanför butiken, bar bort den till dörrarna och försökte därifrån påverka fotocellen som styr dörrarna.

Till slut tyckte jag synd om grabben och gick bort till honom där han stod och hoppade. Det behövdes bara en viftning i vuxenhöjd för att dörrarna skulle glida upp och med ett glatt leende smet han in i affären och lämnade pallen utanför.

Jag vände och gick tillbaka till cykeln, men hann inte ens halvvägs innan killen kom utrusande igen.

"Fan!", skrek han. "Jag glömde pengarna."

(Tack till
P.J.)

Pratar persilja

Konjunkturinstitutets generaldirektör Mats Dillén är sannerligen ingen Hemingway. Men följande citat ur dagens Computer Sweden (inte på nätet, tyvärr) har ändå förutsättningar att bli en klassiker i nivå med chefen för amerikanska patentverkets "allt som kan uppfinnas är redan uppfunnet" 1899:

"Konjunkturinstitutet räknar inte med att den snabba tekniska utvecklingen kommer att fortsätta i samma takt.
- Vi tror inte att den höga produktionstillväxten kommer att hålla i sig, de riktigt stora teknologiska sprången har sannolikt redan gjorts."

Andra bloggar om:
, , , , ,

Nu kan det bara bli sämre, Kommunal

21836-29

Ska man tro Kommunalarbetarförbundet kan lönerna för medlemmarna nu bara bli sämre. "Det bästa lönelyftet någonsin" skriker de både på hemsidan och i helsidesannonser i Metro.

Som Skrivkramps läsare mycket väl vet betyder "bästa någonsin" dock något som aldrig kan överträffas. Förmodligen är det "hittills" de menar och det borde väl åtminstone
annonsbyrån Hemma ha kunnat upplysa dem om, innan både Kommunal och byrån kallar sig själv för värdelösa på det här sättet?

Tidigare utbrott i samma ämne här.

Andra bloggar om: ,

Jag vet vad du tänker på ...

Jag gjorde nyss en vetenskaplig (nåja) undersökning, som visade att män tänker på sex ...
  • 10 gånger i timmen
  • varannan minut
  • en till flera gånger i veckan (really?)
  • 730 timmar per år (dvs i genomsnitt två timmar per dygn)
  • var sjunde sekund
  • 120 gånger per minut (really???)
  • var 30:e sekund (den uppgift som återkom oftast)

Den vetenskapliga metoden var en sökning på frasen "män tänker på sex" på Google.

Till protokollet bör för övrigt också läggas resultatet när jag testade ett alternativ: "Din sökning 'kvinnor tänker på sex' matchade inte något dokument."

Fast nu visar det sig att
kvinnorna är männen hack i häl.

Andra bloggar om: , , ,

Tidigare inlägg