Varning för gul bil-terrorn

Halvsmå barn har en massa fuffens för sig. I fjol började dottern (då 7 år) ropa ”gul bil” så fort hon såg en sådan ute på vägarna. Inte nog med detta: hon utmanade sin pappa också och så småningom kunde vi över huvud taget inte köra någonstans utan att spana efter gula bilar bakom varje krök.

Som halvtidspappa är jag barnlös/barnfri (stryk det som ej önskas) på just halvtid, en öppning som brukar ägnas åt litteraturen, filmen, musiken och flickvännen. Men dottern och hennes guljakt tycks ha slagit djup rot; så djup att flickvännen häromdagen i bilen tittade forskande på mig, med den där blicken som antyder att man har en skruv lös.

”Vad är det?”, frågade jag.

”Du ropade ’gul bil!’ nyss”, svarade hon, ”och nu sitter du och ser ut som om du hade något att vara stolt över. Vad betyder det?”


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback