November-blues
Fast kanske ändå.
November, höstdysterhet, om än inte depression, har jag alltid levt med, fast innan jag fick barn var hösten också mycket mera nystart på året än vad nyår är. Präglad av livet i skolan, kanske; som elev och son till två lärare gick det väl inte att undvika.
Hursomhelst har jag helt enkelt inte haft tid att höstdeppa sedan sonen föddes 1988. Först högst han själv och sedan födelsen av min frilansarfirma tog den platsen, sedan sjukdom, elände och försök att få flera barn, ny bebis, flytt och nytt jobb, katastrof och skilsmässa och så skulle man ta sig igenom och ut ur det och när det fanns någon kraft över igen ville jag ju hitta en kvinna. Och så tog det kraft och plats och alstrade en skön mängd hormoner som överröstade eventuell blues.
Tills nu, tydligen. Men nu står 18 års november och glor mig över axeln, mörk som en reklambyråpersonals samlade garderob.
hoppas du hittar någon plats att lämna ifrån dig det tunga. hjälper inte skrivandet en del? om jag kan så hjälper jag till. du vet ju var jag finns.
Johnny! Om du visste vad ditt svar landade gott! Tack, jag behövde någonting sådant. Sedan bör det nog tilläggas att jag sällan haft det så bra i mitt liv som nu, med två sköna, balanserade, glada barn, en ljuvlig kvinna och ett jobb som är obegripligt bra.
Klassiskt, egentligen; precis som när semestern börjar, man slappnar av - och åker på en dunderförkylning.
PS: klart att skrivandet hjälper. Det var det som fick mig att förstå mig själv när det var tungt på riktigt. Fast jag vill ju gärna kanalisera det till offentligheten också, och det greppet har jag inte lyckats ta på fiktionen än. Här på bloggen spelar jag ju mest Allan för närvarande.
ja det är inte förrän vi ger oss tid och tillåtelse att känna hur det egentligen står till som kroppen kan reagera. men det är ju ändå ett bättre läge än att vara ensam, utblottad och totalt slut. inte sagt för att förringa din situation, men att du ändå har en sådan trygg miljö omkring dig kan ge dig mod att våga plocka ut spökena ur garderoben.
när du känner dig redo är jag säker på att du hittar rätt sätt att föra ut det på pränt. innan dess brukar det inte bli från hjärtat ändå, och således meningslöst, inte sant? jag önskar lycka till och en riktigt bra kväll.