(Miss?)lyckad barnuppfostran
Lotten skriver om en liten klarinettist och jag minns en egen nioåring, den söte lille gossen som hade bestämt sig för att lära sig spela fiol. Det lät mer som brandkåren, men förstagångsföräldrars tålamod är gränslöst så vi applåderade och hyrde instrument och skakade fram en privatlärare för att vårda talangen.
I dörren till fiolfröken mötte jag Sven Lindström med en annan nioåring vid handen.
Till historien hör att Sven några år tidigare slutat som poporakel på Sydsvenskan, en syssla som jag samtidigt upprätthöll på konkurrenttidningen Arbetet. Vi sprang på samma konserter, recenserade samma skivor men brukade hålla oss på var sin sida om scenen när vi möttes på lokal. Vi trodde dock på i stort sett samma gudar, även om Sven dyrkade sin Rickenbacker och jag höll Fenderstratan som det bästa sedan skivat bröd.
Hursomhelst: utanför fiolfrökens dörr möttes dessa två gamla popsnören med varsin knoppande volinist vid handen. Vi sa ingenting men nickade förbindligt, såg varandra i ögonen och tänkte ”vad har vi gjort för fel?”.
PS: sonen lade snart ned fiolspelandet, försjönk helt och fullkomligt i fotbollen i stället och har blott helt nyligen kommit upp till ytan igen. Nu som rappare av guds nåde. Synd att Sven har slutat, annars kunde sonen ha skickat en CD till honom för recension.
I dörren till fiolfröken mötte jag Sven Lindström med en annan nioåring vid handen.
Till historien hör att Sven några år tidigare slutat som poporakel på Sydsvenskan, en syssla som jag samtidigt upprätthöll på konkurrenttidningen Arbetet. Vi sprang på samma konserter, recenserade samma skivor men brukade hålla oss på var sin sida om scenen när vi möttes på lokal. Vi trodde dock på i stort sett samma gudar, även om Sven dyrkade sin Rickenbacker och jag höll Fenderstratan som det bästa sedan skivat bröd.
Hursomhelst: utanför fiolfrökens dörr möttes dessa två gamla popsnören med varsin knoppande volinist vid handen. Vi sa ingenting men nickade förbindligt, såg varandra i ögonen och tänkte ”vad har vi gjort för fel?”.
PS: sonen lade snart ned fiolspelandet, försjönk helt och fullkomligt i fotbollen i stället och har blott helt nyligen kommit upp till ytan igen. Nu som rappare av guds nåde. Synd att Sven har slutat, annars kunde sonen ha skickat en CD till honom för recension.
Kommentarer
Postat av: Lotten Bergman
Ex. 1:
Nyss nämnde klarinettist påstår att det är jättekul att spela fotboll, trots att jag håller honom uppåner och vrålar BASKET BASKET BASKET.
Vad har jag gjort för fel?
Ex. 2:
Min pappa är kemist. Jag kan knappt uttala "perijodeiska sschystemet". Dock har pappa slutat fråga vad han gjorde för fel och dunkar istället min man broderligt i ryggen. För min man är kemist.
Postat av: Erik J.
Lotten: kemi eller grammatik - potatoe, potato. Det är ändå mest bokstäver det handlar om (om min gamle kemilärare lever utbrister han nu 'aha, det var därför!' och är han död så roterar han väl bara ett varv till).
Trackback