För er som inte fattat att Nick Lowe is the shit
För två år sedan blev han pappa.
- Det har varit ganska distraherande
Nick Lowe, 58 år, intervjuad i HD häromdagen
- Det krävs veckor av tankar för att få det att låta som att det inte krävde något tankearbete alls.
Nick Lowe igen, den här gången i DN
Nick Lowe erkänner han att inte längre har någon koll på ny musik. Han är fortfarande en musikfantast av stora mått, men det han lyssnar på är gamla grejer. Från 1948 till 1975, eller så. Fram till alldeles före punken.
- Det finns en sådan mängd av ofattbar musik som gjordes under den tiden, säger han. Till största delen av folk du aldrig har hört talas om, som aldrig lyckades. Det är nästan som om de strålades in från yttre rymden, för man ser aldrig några andra bevis på att de över huvud taget levde. Allt som finns är skivorna. Det låter som något Marsmänniskor har hittat på.
Nick Lowe i DN. Igen
Nick Lowe ägnar låtskrivandet allt mer omsorg.
- Det fungerar lite grand som att vara i en lägenhet och höra hur radion i lägenheten bredvid är inställd på samma station hela dagarna. Då och då spelar de världens coolaste låt. Du vet inte när den kommer, men när det händer så stannar du upp och lyssnar genom väggen. Du hör bara en liten bit, men du skriver ner den eller lägger den på minnet. Lite senare spelar de den igen, och du får fatt i ännu en liten bit.
- Och de verkligt stora låtskrivarna är de som är bäst på att lyssna av den här melodin och inte lägger sig i den. För frestelsen är att man hör en bit och tänker, javisst, jag fattar, och så avslutar man den själv. Och det blir aldrig lika bra. De största låtskrivarna är de som inte gör någonting själva.
- Jag får den känslan när jag hör Bob Dylan. Han har en förmåga att kanalisera någonting, som känns helt orört. Nästan som att hans hand inte har varit på det alls, ändå låter det så typiskt Dylan.
Nick Lowe i DN. Igen och igen (det är Nils Hansson som intervjuar)
Nickes nya platta heter "At my age". Och i oktober kommer han till Sverige
Andra bloggar om: Nick Lowe
- Det har varit ganska distraherande
Nick Lowe, 58 år, intervjuad i HD häromdagen
- Det krävs veckor av tankar för att få det att låta som att det inte krävde något tankearbete alls.
Nick Lowe igen, den här gången i DN
Nick Lowe erkänner han att inte längre har någon koll på ny musik. Han är fortfarande en musikfantast av stora mått, men det han lyssnar på är gamla grejer. Från 1948 till 1975, eller så. Fram till alldeles före punken.
- Det finns en sådan mängd av ofattbar musik som gjordes under den tiden, säger han. Till största delen av folk du aldrig har hört talas om, som aldrig lyckades. Det är nästan som om de strålades in från yttre rymden, för man ser aldrig några andra bevis på att de över huvud taget levde. Allt som finns är skivorna. Det låter som något Marsmänniskor har hittat på.
Nick Lowe i DN. Igen
Nick Lowe ägnar låtskrivandet allt mer omsorg.
- Det fungerar lite grand som att vara i en lägenhet och höra hur radion i lägenheten bredvid är inställd på samma station hela dagarna. Då och då spelar de världens coolaste låt. Du vet inte när den kommer, men när det händer så stannar du upp och lyssnar genom väggen. Du hör bara en liten bit, men du skriver ner den eller lägger den på minnet. Lite senare spelar de den igen, och du får fatt i ännu en liten bit.
- Och de verkligt stora låtskrivarna är de som är bäst på att lyssna av den här melodin och inte lägger sig i den. För frestelsen är att man hör en bit och tänker, javisst, jag fattar, och så avslutar man den själv. Och det blir aldrig lika bra. De största låtskrivarna är de som inte gör någonting själva.
- Jag får den känslan när jag hör Bob Dylan. Han har en förmåga att kanalisera någonting, som känns helt orört. Nästan som att hans hand inte har varit på det alls, ändå låter det så typiskt Dylan.
Nick Lowe i DN. Igen och igen (det är Nils Hansson som intervjuar)
Nickes nya platta heter "At my age". Och i oktober kommer han till Sverige
Andra bloggar om: Nick Lowe
Kommentarer
Trackback