Lust for life
En av fördelarna med att inte vara 21 längre är att man har ett förflutet, delvis förhoppningsvis ett intressant sådant. Somligt av det man gjorde var ju riktigt begåvat ? om inte alltid i utförande så åtminstone som idéer.
Då och då flyter det upp gamla bekanta från detta förflutna, och häromdagen hörde en av de viktigare personerna ur min egen historia av sig. Det var Idésprutan, mannen som en gång fick mig, trygghetsnarkomanen, att säga upp mig från ett fast jobb på en av landets största dagstidningar och ge mig frilansandet och egenföretagandet helt i våld. (Nåja, ska man vara rättvis så ?fick han mig? inte till det, utan fick mig att vilja det ? och det är ju en viss skillnad!)
Hursomhelst så har det gått bra för oss båda, och eftersom vi gett oss fan på att inte stelna var frågan vad vi ska göra när vi blir stora. Vi träffades över ett antal cosmopolitans på en av stadens krogar för att bena ur den frågan, och jag passade på att beställa in en maträtt som annars bara min mamma klarar av att laga på ett anständigt sätt: kalvnjure, ett klart underskattat nöje.
Idésprutan hade ett konkret förslag (han brukar ha det) som anknyter både till det vi gjorde tillsammans på 90-talet, våra respektive jobb och erfarenheter samt till ett av mina största intressen (för att inte tala om ett av mina, på rätt förläggare väntande, manus). Frågan är väl om jag orkar, och redan genom att formulera den inser jag att jag både vill och måste orka, för annars är stelningen ju ett faktum.
Jag måste fortfarande sova på saken, men han gav mig sannerligen nåt att fundera på.
Andra bloggar om: vänner, idéer, arbetslust
Då och då flyter det upp gamla bekanta från detta förflutna, och häromdagen hörde en av de viktigare personerna ur min egen historia av sig. Det var Idésprutan, mannen som en gång fick mig, trygghetsnarkomanen, att säga upp mig från ett fast jobb på en av landets största dagstidningar och ge mig frilansandet och egenföretagandet helt i våld. (Nåja, ska man vara rättvis så ?fick han mig? inte till det, utan fick mig att vilja det ? och det är ju en viss skillnad!)
Hursomhelst så har det gått bra för oss båda, och eftersom vi gett oss fan på att inte stelna var frågan vad vi ska göra när vi blir stora. Vi träffades över ett antal cosmopolitans på en av stadens krogar för att bena ur den frågan, och jag passade på att beställa in en maträtt som annars bara min mamma klarar av att laga på ett anständigt sätt: kalvnjure, ett klart underskattat nöje.
Idésprutan hade ett konkret förslag (han brukar ha det) som anknyter både till det vi gjorde tillsammans på 90-talet, våra respektive jobb och erfarenheter samt till ett av mina största intressen (för att inte tala om ett av mina, på rätt förläggare väntande, manus). Frågan är väl om jag orkar, och redan genom att formulera den inser jag att jag både vill och måste orka, för annars är stelningen ju ett faktum.
Jag måste fortfarande sova på saken, men han gav mig sannerligen nåt att fundera på.
Andra bloggar om: vänner, idéer, arbetslust
Kommentarer
Postat av: Christina
Berätta mer ............
Trackback