Mera Istanbuller!

Det sägs ju att den som har rest har någonting att berätta. Och visst har vi det:

Istanbul mötte oss som vilken megapolis-storstad som helst, om än med ovanligt många uråldriga kyrkobyggnader. Men så småningom tonade bilden av någonting annat fram, någonting helt eget och mycket komplext.

Den viktigaste komponenten är inte storleken eller åldern, utan människorna. Här finns en aktiv vänlighet och ett intresse för medmänniskan som är otrolig, med tanke på att vi befann oss i en mångmiljonstad som varje år besöks av två miljoner turister. Istanbulborna borde helt enkelt vara trötta på turister. Men det är de inte, utan så fort vi blev stående i bryderi eller bara förvirring kom en turk fram och erbjöd sin hjälp. Ja, egentligen inte erbjöd någonting, ännu mindre var påflugen eller påträngande; de bara pratare med oss och undrade var vi kommer ifrån.

Det är för övrigt den vanligaste frågan i Istanbul, och trots attt svaret egenligen är ointressant startar den ett samtal ? eller frälser oss från problemet att jag fastnat i spärren vi spårvagnshållplatsen. Sammma fråga om var vi kommer ifrån var förbannat irriterande de första tusen gångerna på den överdådiga marknaden på Grand Bazar i gamla stan, eftersom vi har i ryggmärgen att besvara en vänlig fråga. Här var syftet dock att locka in oss i någon av de 4 000-5 000 butikerna i denna galleria. För det är vad den är, även om guideböckerna beskriver den som någonting annat.

Gissa var Gallerian i Milano har fått hela sin inspiration ifrån!

Guideböckerna är för övrigt det enda som skapar besvikelser. Hammamen vi rekommenderades var fin, men alldeles för dyr i förhållande tilll den upplevelse den erbjöd, bakverket som sades vara omistligt var varken det eller ens OK i smaken, trots påståendet at man inte borde lämna Istanbul utan att ha smakat den. Osv. Men Hagia Sofia är magiskt i sin uråldrighet , liksom den tusen år yngre men fortfarande 500 år gamla moskén ner vid Galatabron. Hela insidan av den enorma moskén är dekorerad med ett underbart kakel som får den att skimra i ljusblått.

Fast servitörerna och försäljarna på torget intill var en pest. De svärmade som hästflugor och var lika svåra att vifta bort. Ingen bet oss, men det kändes som om de skulle kunna göra det i vilket ögonblick som helst.


Andra bloggar om:
, ,

Fotnot: på vägen till flygplatsen följdes vi av delfiner. På mindre än 50 meters avstånd. På min födelsedag!

Kommentarer
Postat av: Christina

Bättre present på en födelsedag har jag svårt att tänka mig! Fantastiskt :) ... och Grattis då i efterskott :D

Postat av: SKRIVKRAMP

Christina: tack! Och visst var det en underbar present, dessutom oväntad. Jag har sett floddelfiner på avstånd i Amazonas, men "riktiga" flasknosdelfiner, så nära, i en avkrok av Medelhavet, dessutom i ett vatten som rimligen är ... inte riktigt rent. Wow!

2007-05-19 @ 12:10:07
URL: http://original.blogg.se
Postat av: den blyga

Som framgår av min blogg har jag under det gångna året läst mycket om Konstantinopel/Istanbul med start 30/8 2006:
Torvald Steens Konstantinopel
Barbara Naders deckare Belsassars dotter och Kristallburen (det finns flera)
Umberto Ecos Baudolino (blogg 31/12)
Nu kämpar jag sedan dess med Orman Pamuks Istanbul.
Om Du inte själv har läst den rekommenderas den VERKLIGEN.
Det är ingen bok man slukar - den är oerhört detaljrik och går på djupet med Istanbuls öden sedan det osmanska rikets fall.
Jag är glad att ha läst större delen av den för att förstå det som händer nu i och med presidentval mm.
Även den vänlighet och nyfikenhet Du berättar om finns där.
Nadels deckare är också en nyckel till stadens multietniska mix med dess komplikationer...
Tyvärr blir det nog inte av med en resa för egen del - roligt att ta del av andras erfarenheter!

2007-05-19 @ 17:15:24
URL: http://vikeningarna.blogspot.com
Postat av: johnny

fan vilken underbar avslutning på en underbar upplevelse! Och stort, stort grattis!

2007-05-21 @ 13:21:28
URL: http://nederbird.blogspot.com
Postat av: SKRIVKRAMP

Tack Johnny, och tack du Blyga. Ibland får jag känslan av läckor i min intellektualitet, och detta är ett sådant tillfälle. Baudolino har jag läst, utan att röras, och Istanbul lade jag ifrån mig innan jag kom halvvägs. Problemet med Pamuk, åtminstone för mig, var att jag hade förväntat mig någonting både personligt och litterärt, och i stället fann något som i mina ögon mest påminde om en djupdykning i tidningsarkiven.
Glad för din skull, dock. Böckerna som berör oss är
ovärderliga skatter, och jag tar gärna emot fler tips från både dig och andra.

2007-05-21 @ 13:29:57
URL: http://original.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback