Utan java i Barsebäck

För tionågonting år sedan fick jag ett fantastiskt uppdrag: åk ut i trakterna kring Barsebäcks kärnkraftsverk och intervjua några utvalda gamlingar om hur livet i trakten kunde te sig förr i tiden.

Målet var en bok som skulle sprida strålglans (förlåt, jag kunde inte låta bli) kring verket och dess ägare, och uppdraget var precis lika stimulerande som man kunde hoppas i förväg.

Det var bara det där med kaffet.

Det vet man ju hur gamlingar är med besökare. Det ska kokas kaffe och bjudas på kakor och trugas och bjudas igen och passar man sig inte får man så ont i magen att man inte vet vad man ska ta sig till. I all synnerhet om man har ett tiotal besök att klara av på bara någon vecka.

Men det är nåt med trakterna kring Barsebäcksverket som jag fortfarande inte har blivit riktigt klok på. Jag tror inte att det är strålningen, men säker kan man kanske inte vara. För hur jag än for runt bland gamlingarna där, några kända och några inte och några så där lite lokalt mitt emellan, så inte fick jag nåt kaffe inte.

Inte så mycket som en slät kopp.


Andra bloggar om:
, , , , ,

Kommentarer
Postat av: stella sweden

...om det inte blev en slät kopp kaffe...blev det nån bok då?

Postat av: Skrivkramp

Stella: visst blev det en bok. Jag tror vi var tre författare som intervjuade och skrev boken "Hur var det egenligen med koens gamla skinn, en resa i ord och bild genom Kävlingebygden".

2008-08-28 @ 08:42:21
URL: http://original.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback