I topp på min spellista
Jag vet inte om det har med saken att göra, men här är de tio låtar som snurrat mest på min dator det senaste året:
1. Fuman Freak/New York City - Joseph Baldassare
2. You ain't seen nothin' yet - Burton Cummings (stilpoäng till den som över huvud taget hört den!)
3. Practice What You Preach - Barry White
4. Stand By Me (Acapella Remix) - Fugees
5. Sing Baby Sing - Stylistics (storfavorit hos dottern (9 år)
6. Fields Of Gold - Eva Cassidy
7. One Step Too Far (Radio Edit feat. Dido) - Faithless
8. You Give Me Something - James Morrison
9. How Much Longer (Must I Wait) - Lee Moses
10. You Make Me - Nick Lowe
Andra bloggar om: eklektisk, topplistor, musik, blandband
Försäljning: en fråga om liv eller död
Av det enkla skälet att ett avvisande, på den tiden människans instinkter grundlades, var liktydigt med att stötas ut ur flocken; att behöva överleva på egen hand. Den moderna människan har kvar denna grundläggande instinkt. Det är alltså dödsskräcken du behöver lära dig att hantera om du ska bli en duktig säljare, varken mer eller mindre.
Lugnare nu?
Andra bloggar om: sälja, försäljning, ångest, instinkt, dödsskräck
Inspiration till detta inlägg hämtad från Kronkvist kommunikation
Black is the eternal black
Nu är det dags att städa upp i den här floran, som blivit allt mer ironisk ju längre självutnämnda lustigkurrar fått härja fritt. "Black is the eternal black" är det som gäller från och med nu.
Läs och lyd, och kom ihåg var du läste det först.
Andra bloggar om: svart, black, mode, färg
Goda skäl för skitfilm
Och det låg naturligtvis någonting i det, med tanke på att den senaste mr. Bean-filmen tycktes vara sprungen ur ett djupt behov av att vara pinsam. Men jag var där med en mig närstående, jublande nioåring som knackade mig hårt på armen en gång var tredje minut, inte för att hon hade något särskilt att säga utan bara för att hon behövde någon att utbyta leenden och fniss med. Och det förlåter rätt mycket i form av bristande utförsgåvor hos filmmakarna.
Det gick så långt att den avslutande biografscenen faktiskt blev spännande, och jag höll i henne lika hårt som hon höll i mig medan mr. Bean snubblade vidare mot katastrofen, och vi fnissade båda lyckligt när han sedan i stället tog sig helskinnad ned till stranden.
Andra bloggar om: Mr. Bean, barn, döttrar, pappa
Och snart är det fredag
Optimisten: ?Inte så länge till!?.
Mats Olsson i dagens Expressen
Bästa telefonsvararsvaren?
Pelle Styrén på Sturehofs telefonsvarare, enligt Peppe Engberg. Vad har ni själva för favoriter?
Andra bloggar om: telefonsvarare
En fråga om trovärdighet
"Jag var rasande för att jag inte blev trodd på min lögn. Hur skulle jag då bli trodd när jag talade sanning?"
Per Wästberg i "De hemliga rummen"
Andra bloggar om: sanning, lögn, trovärdighet, citat
Underbart var Kurt
:-)
Och så minns jag när jag låg i lumpen. Jag var gruppchef på en stridsvagn och av någon anledning fick vi döpa våra fordon - till och med måla dit namnen på dem. Min grupp döpte sin 50 tons pansarklump till Slapstick.
Kanske inte hans bästa bok, men namnet blev en av mycket få försonande faktorer med min militärtjänst.
Andra bloggar om: Kurt Vonnegut, slapstick
Årets bästa rubrik hittills
"Maos lille Olle"
Andra bloggar om: journalistik, Olof Lagercrantz, Kina, Mao
Ingenting förändras i Malmönatten
För tolv år sedan skrev jag den här betraktelsen över Malmös nattliv. Bortsett från namnen på en del av etablissemangen är det mycket lite som har förändrats. Eller hur?
Har du stått i kö i Malmönatten på sistone? Utanför Slagthuset, Crown, Öl & Vinkällaren eller Kulturbolaget? Då vet du att man kommer in rätt snabbt. Men korvagubben vid entrén får stå kvar utanför. Så vem är det egentligen som är den verklige hjälten i Malmönatten?
Korvagubbarna har poppat upp lite varstans de senaste åren. Sina nattliga högtidsstunder har de under det som kallas hundvakten, dvs mellan midnatt och fyra på morgonen. Det är då det är noll grader och tio sekundmeter. Det är inget väder för mesar. Faktum är att det motsvarar vindstilla och 15 grader kallt. Har du stått i kö i Malmönatten vet du att det är sant. Det vet korvagubben också.
De suveränt köldtåliga korvagubbarna tycks för övrigt vara förklaringen till att Stippes är på fallrepet. För bara några år sedan var detta legendariska näringsställe vid Triangeln fortfarande något av navet i Malmös nöjesliv. Härifrån utgick nattliga expeditioner, letades efter borttappade kompanjoner och summerades nattens misslyckanden. Samt åts en och annan kilometer ungersk korv.
Man kan se det som en trend; varmkorven slår tillbaka. Segermarschen utgår från korvagubbarnas små lådor och kanske har "en kokt med bröd" börjat återta den position den hade innan pizzor, hamburgare och konstiga kryddstarka korvar tog över i skräpmatens rike.
Och korvagubbarna gläds och håller - på något sätt - värmen i natten. Men vi då? Vi som är marknaden? Vad har vi för ursäkt för att lalla omkring på stan så här dags? Ja, som vanligt är det väl snoppen som styr. Eller som en kille i korvakön uttryckte saken: "De som går ut för att dansa kommer tidigt och går tidigt. De flesta som kommer sent och går sent har annat än dans i tankarna".
Vi tycks alltså bli fler och fler som tänker allt mindre på dans. Alltså går vi ut senare och senare. Det etablissemang som allra mest bokstavligt tagit vara på den här trenden är Slagthuset som öppnar först vid midnatt och inte stänger förrän klockan fem.
Annars är Malmös nattliv fortfarande koncentrerat till en bananformad slinga som utgår från Stortorget och Gustav Adolfs torg. Via Amiralsgatan och Bergsgatan går den sedan upp till Möllevångstorget. Tyvärr är slingan inte bara det stråk längs vilket festfolk med musik, dans, öl och kärlek i blicken rör sig. Det är också det säkraste området i stan för den som vill ha en fet smäll.
Så om du är man, börjar närma dig medelåldern och dessutom är en smula dragen - ja, då är du urtypen för den som ber om trubbel. Fråga polisen som utreder alla nattliga fall av misshandel och rån, eller ambulanspersonalen som får skrapa upp resterna av dem som inte var snabba nog i hjärna och/eller fötter.
Ring efter en taxi i stället. Och ta en korv medan du väntar!
Andra bloggar om: Malmö, natt, dans, raggning, korvgubbar
Ut ur garderoben
Den är stor.
Den är skitstor, och jag börjar ana att tre års otrohet med svarta kavajer fått min pullover att surna till, tappa spänsten, krokna och ge upp. Min tröjkarma har vänt mig ryggen och tröjan har tappat sin.
Jag drar av den igen, suckar och plockar fram nästa.
Samma sak. Vad är det här? Jag prövar nästa igen och börjar tro att det är en yllefibersjukdom som drabat min garderob - ända tills jag kollar etiketterna. XL.
XL?
Huh?
X fucking L?
Alltså, vad hade jag för bild av mig själv för tre-fyra-fem år sedan, när de här dyrgriparna införskaffades? Jag vet att jag vägde ungefär lika mycket som i dag, men i dag står jag och vinglar mellan M och L när jag köper tröjor!
Kan det bero på att jag i dag har en kvinna som tycker att jag ser bäst ut utan tröja? Utan någonting alls, om vi ska vara riktigt ärliga.
Det är hennes värme jag ska in i. Och XL-tröjorna ska ut. Ut ur garderoben.
Andra bloggar om: garderob, kläder, tröjor, storlek, passform, kärlek, värme
A hard man is good to find
Påstå att du tar ditt ansvar för hemmet, barnen och familjen i övrigt. Påstå att din kvinna gärna får tjäna mer än du. Påstå att du gärna ser en kvinna som chef. Till och med din egen chef.
Och inse att du är dömd till förtappelse.
Det finns nämligen ingenting som provocerar en del kvinnor så mycket som påståendena ovan. Inte våldtäktsmän. Inte härskartekniker. Inte kvinnomisshandlare. Nej, ditt påstående att det finns goda män som respekterar kvinnor som riktiga människor är den ultimata förolämpningen.
Jag är en sådan man. Självklart misslyckas jag ibland, självklart visar även jag svaghet, egoism och dåligt omdöme. Men jag tar illa upp när man buntar ihop mig med de män som bär sig illa åt av vana, princip eller rentav elak övertygelse om att män är bättre än kvinnor.
Det är inte OK att stämpla ett helt kön som kräk ?by default?. Det är lika lite OK som att påstå att araber, eller zigenare, eller norrmän är svin. Självklart FINNS det svin bland män, araber, zigenare och norrmän. Precis som det gör bland kvinnor ? men vänligen rikta era aggressioner mot svinen då.
PS: rubriken har väldigt lite med inlägget att göra, men Mae West är en av mina favoritformulerare av citatvärda meningar.
Andra bloggar om: könsroller, jämställdhet, kvinnor, män
Lång väg till körkort
Som jag lärde mig hata mentholcigaretter den där dagen!
Jag var nervös intill gränsen för kollaps och hade inte kunnat få i mig en matbit på hela dagen. Magsäcken var ihopkrympt till ett russin och det första jag gjorde när jag fått fart på bilen med inspektören bredvid mig var en mindre lyckad filbytesmanöver i en rondell och sedan minns jag inte mer än motorstoppet i Malmös näst mest trafikerade korsning. Av någon anledning blev jag ändå godkänd och nästa dag lånade mamma ut bilen för den sedan länge planerade resan till seglarskolan på Tjörn. Jag hade varit där på kurs tre år och nu skulle jag sommarjobba några veckor som instruktör, möjligen också instruera några unga damer, så en misslyckad uppkörning fanns inte på kartan medan jag gled omkring i Malmötrafiken.
Med lappen i fickan och mat i magen tutade jag hela motorvägen förbi den astråkiga gymnasiepraktiken på Sydkraft i Löddeköpinge och hade antagligen inte behövt några däck på hela vägen upp till och förbi Göteborg, så hög var jag på körkortslycka. Jag älskar bilkörning lika mycket i idag; kan utan vidare sitta vid ratten hela vägen ned till kontinenten, om det är bil som gäller. Helst med musik. Den största uppgraderingen sedan körkortet är nämligen bilradion, sedermera med kassettspelare, sedemera med CD, sedermera med anslutning av mp3-spelare, sedermera med en inbyggd förstärkare som pumpar upp bastonerna så mycket att det känns som om allting ska kunna lossna.
Njä, så långt har jag inte kommit, men i alla fall så långt att bastonerna känns mer i bröstkorgen än i öronen, och det är ju vackert så.
Och så minns jag SDS-kollegan Sven Lindström, som i ett annat liv skrev en jublande krönika i Sydis om just lyckan av en ny, dånande musikanläggning i bilen, och som nästa dag förtvivlat kunde konstatera att även bilinbrottare läste nöjessidorna. (Eventuellt lystna kan här informeras om att min bilstereo är lika gamal som bilen, som är lika gammal som dottern, som går i tredje klass nu. Ärligt talat: det vore inte värt besväret.)
Andra bloggar om: körkort, uppkörning, bil, nervositet
Inte Vi längre
Det är jag i dag. Med råge. Fast när jag nu köpte ett nummer för första gången på tio år såg jag att tiden stått stilla. Och det var ingen vacker syn. Under min ?frånvaro? har tidning utvecklats bakåt till att bli allt det den beskyllts för.
Andra bloggar om: Vi, Tidningen Vi, journalistik