Skogens musik. Och doft.
Jag kan fortfarande se tallarnas rötter slingra sig över stigen, fortfarande känna deras vassa överkant när jag trampade på dem, fortfarande uppleva solarna och stjärnorna som dansade framför ögonen när jag av och till inte såg dem i tid utan dammade tårna rätt in i det sega virket.
Jag kan fortfarande känna den torra doften av svensk sommarbarrskog med en bas av bohusländsk saltvattenluft och en toppnot av nästan färdiga blåbär.
Jag kan fortfarande känna mina såriga läppar efter timmar av blygt hångel, fortfarande smaken av den första (och sista!) kyssen med en tjej som har en prilla inne.
Jag kan fortfarande uppleva alla försöken att ta oss in i tjejernas sovsal, blickarna, spelet, danserna, fumlandet. Och jag minns den dubbla sommartiden som var rektor Lennarts geniala trick för att kunna få hormonfullpumpade ungar i säng och ur säng i någorlunda rimlig tid.
Och antagligen är jag en av mycket få som älskar Steams "Na, na, hey, hey, kiss him goodbye". Verkligen Älskar, in i minsta not och klistrig refräng.
Naturligtvis har kärleken ingen musikalisk grund, den är helt enkelt frukten av, den samlande symbolen för, alla de ljuvliga sommardagar när jag 11,12 och 13 år gammal gick på seglarskola på Tjörn, I Kållekärr, tror jag att det hette. Varje morgon väcktes vi till en ny härlig dag, med sol, bad, segel och lek, av just den låten, spelad på allt fullare volym i stereon utanför sovsalarna.
Tack till Anders Ekström, som nyss försökte förmedla sin bild av lyckan, kondenserad i ett musikaliskt minne, på sin blogg.
Bonus: Försök föreställa dig min förvåning, när jag nästan 30 år senare går runt i regnskogen i Amazonas, under torrperioden där, och känner precis samma doft som i sommarskogen på Tjörn. Det är ytterligare ett härligt ögonblick i mitt liv, men det krävdes en hel del arbete för hjärnan att försöka integrera dessa två miljöer, fullständigt skilda åt i både geografi, tid och kultur, kring samma doftupplevelse.
Andra bloggar om: sommar, skog, doft, segling, seglarläger, Tjörn, Amazonas, regnskog
Jag kan fortfarande känna den torra doften av svensk sommarbarrskog med en bas av bohusländsk saltvattenluft och en toppnot av nästan färdiga blåbär.
Jag kan fortfarande känna mina såriga läppar efter timmar av blygt hångel, fortfarande smaken av den första (och sista!) kyssen med en tjej som har en prilla inne.
Jag kan fortfarande uppleva alla försöken att ta oss in i tjejernas sovsal, blickarna, spelet, danserna, fumlandet. Och jag minns den dubbla sommartiden som var rektor Lennarts geniala trick för att kunna få hormonfullpumpade ungar i säng och ur säng i någorlunda rimlig tid.
Och antagligen är jag en av mycket få som älskar Steams "Na, na, hey, hey, kiss him goodbye". Verkligen Älskar, in i minsta not och klistrig refräng.
Naturligtvis har kärleken ingen musikalisk grund, den är helt enkelt frukten av, den samlande symbolen för, alla de ljuvliga sommardagar när jag 11,12 och 13 år gammal gick på seglarskola på Tjörn, I Kållekärr, tror jag att det hette. Varje morgon väcktes vi till en ny härlig dag, med sol, bad, segel och lek, av just den låten, spelad på allt fullare volym i stereon utanför sovsalarna.
Tack till Anders Ekström, som nyss försökte förmedla sin bild av lyckan, kondenserad i ett musikaliskt minne, på sin blogg.
Bonus: Försök föreställa dig min förvåning, när jag nästan 30 år senare går runt i regnskogen i Amazonas, under torrperioden där, och känner precis samma doft som i sommarskogen på Tjörn. Det är ytterligare ett härligt ögonblick i mitt liv, men det krävdes en hel del arbete för hjärnan att försöka integrera dessa två miljöer, fullständigt skilda åt i både geografi, tid och kultur, kring samma doftupplevelse.
Andra bloggar om: sommar, skog, doft, segling, seglarläger, Tjörn, Amazonas, regnskog