Med sådana vänner behöver upphovsrättsinnehavarna inga fiender

I dag läser vi om den amerikanska skivbranschens samarbetsorganisation RIAA, som stämt en privatperson i Arizona för piratkopiering. Mannen det gäller hade 2.000 mp3-filer med musik på sin dator. Musiken hade han hämtat från sina egna, lagligt inköpta CD-skivor.

Man hade hoppats att 2008 skulle bli ett bättre nytt år för skivbranschen, men med sådana vänner behöver upphovsrättsinnehavarna inga fiender.

Andra bloggar om: , , , ,

UPPDATERING: det visar sig att inte ens RIAA är så korkade. Washington Post, som hade ursprungsstoryn, hade missat den lilla detaljen att låtinnehavaren "råkat" dela ut alla låtarna på Kazaa. Washington Post rättade senare, och nu har vi också gjort det.

Som klister i öronen

För de av er som inte heller har ett liv, kommer här några tips på musik som gör nästa besök i duschen längre, varmare och njutbarare än det annars skulle vara: mitt blandband ”Klister”, med låtar som vägrar släppa taget.

Lista

Det finns betydligt värre låtar än de här, som samtliga faktiskt är rätt uthärdliga – om den här katten själv får välja.

Finns det fler musiknördar därute byter jag gärna blandband IRL också. Hör av er bara! Och berätta gärna om era egna klisterfavoriter.


Edit: om det är nån som vill veta mer om vad jag verkligen gillar i musikväg, kan ni titta in på
min hemsida. Där avslöjas mer om sanningen.

Till dem det vederbör: Smiths stinker

Nu är det jävlar i min lilla låda nog: The Smiths ”This charming man” är numera officiellt bannlyst på min iPod! Rentav har jag raderat hela den elaka lilla mp3-filen från både ipodden och datorn. Urk. Dålig melodi, kass text, falskt sjungen. Blä. Bläää. Bläääääh!

För mycket rock'n roll?

Kan man överdosera på populärmusik? Ja, det verkar onekligen så … Sedan jag på allvar började kombinera mp3-formatet med Napster, Kazaa, biblioteket och bekantas skivhyllor i början av 2000-talet, har antalet låtar i min dator blivit allt större.

Nyligen plöjde jag igenom en tio CD tjock samling med 80-talets ”bästa” låtar, och kom i princip fram till att den enda bra låt som jag inte redan hade koll på var ”White wedding” med Billy Idol.

Billy Idol? Fjantarnas fjant, medelmåttornas medelmåtta och posörernas konung? Ja, jo, jag erkänner.

Frågan är om detta säger mest om min degenererade musiksmak eller om 80-talet?


När ska skivbranschen sluta skylla på upphovsrättsinnehavarna?

Okej, nu är jag också förbannad (och intresseklubben antecknar febrilt.) Men jag har faktiskt tagit skivbranschens snicke-snackande om de stackars upphovsrättsinnehavarna på allvar.

Tills nu.

Så här säger nämligen låtskrivaren Pontus Winnberg (känd som Avanti och låtleverantör till Madonna, bland andra)
på nyhetssajten N24:

"När det gäller det lagliga alternativet Itunes så tjänar vi upphovsrättshavare mindre än vad kreditkortsbolagen gör på transaktionerna."

Vi som faktiskt betalar för vår musik gör det nog ofta för att ge upphovsmännen betalt, inte för att göda en armé av allt fetare mellanhänder. Slutsatsen av Pontus Winnbergs uttalande kan bara bli denna: slutar vi betala så drabbas upphovsmännen nog faktiskt minst!




Bodström: hjälte eller fä?

Tänk dig en justitieminister som först driver igenom en mycket tveksam lag om fildelning av upphovsrättsskyddat material.

Tänk dig samma justietieminister sedan propagera för att lagen inte ska användas – åtminstone inte mot fildelande tonåringar.

Tänk dig sedan än en gång samme justitieminister trycka på för att sätta dit … just det: de vanliga fildelarna.

Tänkd dig sedan, slutligen, samme justitieminister fukta sitt pekfinger, sätta upp det i luften för att kännna vart vindarna blåser och inse att "det måste finnas ett bättre sätt än att kriminalisera halva svenska folket". Och så börjar han fundera på om upphovsmännen kanske kan få betalt via en bredbandsavgift, eller nåt.



Är karlen en hjälte, som faktiskt kan omvärdera det elände han ställt till med? Eller är han en principlös vindflöjel, som bara bryr sig om makten?

Ja, jag önskar att jag visste!



Antipiraten har humor

Det har som bekant vart ett j-a liv i fildelarkretsar de senaste dagarna, sedan 50 (!) poliser häromdagen  prioriterade den riktigt allvarliga brottsligheten och stormade The Pirate Bay och bar iväg med både deras servar och ett helt gäng oskyldiga maskiner därtill.

I samband med detta uttalar sig Antipiratbyråns egen självplågare Henrik Pontén i dagens Expressen, på ett sätt som får det att se ut som om grabben har humor:

"Det finns positiva saker med den här saken också", säger han. "Här har 500 datanördar fått komma ut och få frisk luft. Ur folkhälsosynpunkt är det strålande."

Mer sånt, från alla håll i debatten, tack.

Kreativitetsexplosion i familjen

Nyss utlovade jag en länk till sonen och hans rapplåtar. Här kommer den! För att kunna lyssna eller ladda hem krävs registrering, men det är de faktiskt värt (inte minst som det är gratis).

Om dottern (ännu bara 8 år) kan meddelas att hon för närvarande bygger heminredning i en tårtkartong. Ja, jag vet, det låter absurt, men det blir inte mindre absurt, eller underbart, när man ser hur hon inrett även badrummet, och att toalettstolen – påhittad, urklippt och ihopsatt av koperingspapper och tejp – har ett lock som går att öppna och stänga!



Heta servetter för skivdirektörerna

Det är nog inte bara jag som lagt ned både pennan och tangentbordet i den jätteattack på arbetsdisciplin som just nu leds av moder sol. Jan Kallberg glöder dock fortfarande i Computer Sweden, där han i dag ger skivindustrin veckans roligaste avhyvling. Några exempel:

"Musikindustrin gnäller mer än bönder och i stället för bidrag ska man ha skyddstider. 



Musik- och filmindustrin gjorde ingenting utan försåg jurister med eldkastare och gnäller globalt om mer skydd från samhället."

Hela härligheten kan ni läsa
här. Stäng sedan ned och gack ut i solen med der; i morgon kan den vara väck igen!