Vem vill bo på Lyckliga gatan?

Häromdagen var jag på väg till hallonlandet för att frossa i sommarens rekordskörd av det röda guldet. På vägen passerade vi genom Södra Sandby utanför Lund, och på en av gatunamnsskyltarna stod det ”Sommarlovsvägen”.

Jag dog av lycka. Tänk att få bo där! Och jämför med hur det måste kännas att bo på Gråvädersgränd i Lund?

Hur tänkte de överhuvud taget i gatunämnden när de klubbade det namnet?

Just detta med gatunamn kan få mig att gå loss big time. Själv bor jag på Ernst Ahlgrensgatan i Malmö, och eftersom jag är litterärt intresserad tycker jag att de är lite kul. Å andra sidan borde väl varje svenska stad ha en Strindbergsgatan, men det saknar vi i Malmö. I stället har vi en rad gator döpta efter väldigt perifera människor. Min förra adress var Calle Ljungbecksgatan, och man undrar naturligtvis vilka epokgörande förtjänster som motiverade valet av det namnet.

Därvid är nätet oslagbart. En sökning på Google ger inte mindre än två (2) träffar på denne Calle, båda på Skånska vattentornssällskapets hemsida. Och där visar det sig att Calle var ordförande för … gatunämnden i Malmö (som alltså döper gator i Malmö). Nej, jag skämtar inte. Jag önskar att jag gjorde det, men det gör jag alltså inte.

Några av granngatorna där heter Harald Lindvalls- respektive och SA Johanssonsgatan. Harald var tung sosse i stan på 50- och 60-talen (12 träffar på Google, minsann) medan SA verkar ha sysslat med stadsarkitektur på 30- och 40-talen.

Intresseklubben antecknar.

På Rosengård i Malmö finns för övrigt sedan sent 60-tal en väg som heter Staël von Holsteins väg. Och även om IT-svindlaren Johan gjorde det efternamn (ö)känt i början av 2000-talet, så sätter jag en liten peng på att nästan ingen vet hur det ska uttalas. Och hur ska man då kunna bo där?