Därför är konstig konst så konstig

Det finns få saker som får mig att känna mig så gravt populistiskt dum i huvudet som modern konst. Intresseklubben gör därför klokt i att nu ta fram anteckningsblocken, för här kommer en föreläsning i ämnet:

Den bästa (eller om de är enda?) vettiga definition jag har sett av vad som är konst, är att det är en verksamhet som gestaltar. Konst kan gestalta skönhet, men också fulhet, tomhet, skräck – eller vad som helst. Men den gestaltar!

Nyss skrev
Marcus Birro på sin blogg följande: ”För oss är god kultur allting som berör”. Och det har han ju också rätt i. Fast det är en ganska elak definition, i all synnerhet om man tillämpar den just på modern konst!

Fast vad som är konst där avgörs numera av så kallade curatorer, enligt principen att ”konst är det som jag säger är konst”. Förmodligen är det just detta som är förklaringen till de sumpmarker som brukar kallas installationer – och till ödsligheten i våra konsthallar; folk röstar med fötterna.