Därför är konstig konst så konstig
Den bästa (eller om de är enda?) vettiga definition jag har sett av vad som är konst, är att det är en verksamhet som gestaltar. Konst kan gestalta skönhet, men också fulhet, tomhet, skräck – eller vad som helst. Men den gestaltar!
Nyss skrev Marcus Birro på sin blogg följande: ”För oss är god kultur allting som berör”. Och det har han ju också rätt i. Fast det är en ganska elak definition, i all synnerhet om man tillämpar den just på modern konst!
Fast vad som är konst där avgörs numera av så kallade curatorer, enligt principen att ”konst är det som jag säger är konst”. Förmodligen är det just detta som är förklaringen till de sumpmarker som brukar kallas installationer – och till ödsligheten i våra konsthallar; folk röstar med fötterna.
Min far, *1899, som fick sina första konstupplevelser i Berlin 1920-21, brukade tala om: mera konstigt än konst!
Om "allting som berör" är god kultur kan det förklara varför det finns så mycket effektsökeri inom konsten. Uppstoppade kattungar är i så fall stor konst eftersom det berör de flesta mycket illa.
Den blyga: det lustiga (som jag inte heller begriper riktigt hur det fungerar) är ju att en hel del av de som är obegripligt när det är nytt, blir både begripligt och ett "vapen" för att fördömma det ännu nyare när det har gått några decennier.
Paradigm: Effektsökeri utan annat syfte än effekten är charlataneri (finns det ett sådant ord?), medan konstnären självklart använder effekten för att gestalta, för att beröra. Men om man behöver utnyttja/plåga riktiga djur för att komma dit är man förmodligen mer bedragare än konstnär.
Tror jag. Djupt vatten det här ...
Ja det är inga vatten jag normalt rör mig i heller. Eftersom jag är totalt okunnig på området så tackar jag för en intressant diskussion. Däremot går jag gärna till konstmuseet i Göteborg. Jag gillar dock atmosfären mer än konsten.